Dagens jubilar maj

1 maj

Den 1 maj 1936 föddes Hasse Wallman som regisserade popfilmen "Drra på - kul grej på väg till Götet" (1967). I en intervju i filmtidningen Magasin Defekt berättade Wallman: "Tillsammans med Gits Olsson satt jag på kvällar och nätter och skrev ihop manuset. Vi hade mest en massa gags som vi la ihop till en massa scener… Kritiken var fruktansvärd. Men jag vann ett pris för den. En filmfestival i Tyskland hade en filmfestival för musikfilmer. Sveriges bidrag var Povel Ramels "Ratataa" och min "Drra på". Povel åkte ner till festivalen men inte jag, dels var jag tvungen att betala resan själv och så trodde jag inte att jag hade en chans att vinna. Men jag vann och fick ett diplom."

2 maj

Inga Gill föddes den 2 maj 1925 och Bing Crosby den 2 maj 1904. Vi sjunger som Crosby: "Learn to croon / You´ll eliminate each rival soon / If you´re heading for a sunny honeymoon / Learn to croon!".

3 maj

Lord Byron simmade över Hellesponten den 3 maj 1810. Disneys stjärna Annette Funicello (känd från bl a "How to stuff a wild bikini" 1965 och Monkees-filmen "Head" 1968) gifte sig med Glen Hart den 3 maj 1986.

4 maj

"Vårat gäng" var en radioserie som skapades 1939 av revyförfattarna Nils Perne och Sven Paddock. 1941-48 sattes också scenrevyer upp med det musikaliska gänget. 1940 kom Alice Babs med, och två år senare gjordes även en "Vårat gäng"-film där Alice Babs bl a sjöng "Alice i Tyrolen", "Jitterbug från Söder" och "Stigbergsgatan 8". Paddock var medförfattare till alla tre sångerna, liksom många andra av Babs succéer. Han föddes den 4 maj 1909.

Dante Alighieri skrev den gudomliga komedin och föddes den 4 maj 1265.

Skådespelerskan Audrey Hepburn ("Prinsessa på vift" 1954) föddes 1929-05-04 i Bryssel. När hon var tio år gammal flyttade familjen till det ockuperade Holland där hon tog balettlektioner under falskt namn. Efter kriget fortsatte hon att gå i balettskola, denna gång i England, och så småningom kom hon till USA och Broadway. Colette hade fått syn på henne och ville att hon skulle få en roll i "Gigi".

5 maj

Vladimir Nabokov skrev som bekant den kontroversiella romanen "Lolita". Han föddes den 5 maj 1899.

Monty Python-medlemmen Michael Palin föddes den 5/5 1943. Han skrev sketcher tillsammans med Terry Jones, som han mött under studieåren i Oxford. Palin/Jones var mycket förtjusta i det groteska, och deras bidrag till Monty Python var ofta anarkistiska, fyllda av explosioner och andra våldsamheter, till skillnad från de andra i gruppen (Eric Idle, John Cleese, Graham Chapman) som odlade en mer verbal humor. Den gapige Mr Gumby, ständigt i färd med att slå sig själv i huvudet med ett par tegelstenar, är en typisk skapelse av Palin.

Sångerskan Alice Faye (född 5 maj 1912) var stor i sitt hemland USA, men har tyvärr aldrig blivit lika känd i Sverige. Faye medverkade på 30-talet i filmer som fick problem med Hollywoods självcensur. I filmen "George White´s Scandals" (1934) sjunger hon "Nasty man" med djärvt klädda balettflickor i bakgrunden, en scen som klipptes bort före premiären: "Oh you nasty man / Taking your love on the easy plan!". I filmen "Now I´ll tell" (1934) anspelade hon på sitt eget skandaliserade privatliv när hon sjöng sången "Fooling with the Other Woman´s Man": "A ga-ga girl sits over there / Angelic face and baby stare / Engrossed in her new love affair" (den andra kvinnans man var i det här fallet Rudy Vallee).

6 maj

Filmregissörerna Orson Welles (1915) och Max Ophuls (1902) hade födelsedag den 6 maj.

Den 6 maj räknar vi som Lindemans födelsedag! I de bevarade anteckningarna från Hasse&Tages revy "Gröna hund" (1962) finns en lapp från den 6 maj med texten "LASSE&HASSE gaggar"; det var då Hasse Alfredson inledde en serie improviserade dialoger tillsammans med Lasse O´Månsson (senare med Tage Danielsson) som skulle resultera i ungefär 1 300 Lindemän. Hasses gubbe presenterades ursprungligen som "den gamle hedersmannen Valfrid Lindström", bytte sedan namn till Valdemar Lindeman, för att till slut bli Valfrid, han som ständigt knäppte ihop västen med gylfen. Denna fasta slutpoäng (som övergavs i senare revyer) hade f ö verklighetsbakgrund. Det var Ejnar Haglund ("Mannen som vet allt" i Gösta Knutssons frågesportprogram) som efter en vild fest lär ha fastnat med västknappen i gylfen. (Källa: "Hasse & Tage och deras Svenska Ord" av Göran Tonström. ICA 1994). Lindeman är tyvärr död nu ("han dog av något skämt" enligt Hasse Alfredson), men en släkting till honom - Lennart - dök upp i Alfredsons/Dalles/Ahlins revy "Prins korv under taket" som gavs på restaurang Prinsen i Stockholm 1999.

7 maj

Anne Baxter är väl mest känd för titelrollen i "Allt om Eva" (1950). Hon föddes den 7 maj 1923.

Den 7 maj 1968 föddes Nora Louise Kuzma i Steubensville, Ohio. Som filmskådespelerska tog hon sig artistnamnet Traci Lords. (Känns namnet bekant? Tracy Lord var Katherine Hepburns rollnamn i "Philadelphia Story" från 1940 och Grace Kellys i musicalversionen av samma film, "High Society" från 1956). Traci medverkade i John Waters "Cry-baby" (1990) och "Serial Mom" (1994), och har även försökt sig på en sångkarriär, men är fortfarande mest känd för filmer som "Talk dirty to me III" (1984) och "Porn in the USA" (1985). I en intervju för några år sedan konstaterade Traci: "Someone once told me that after you´ve experienced a lot of trauma in your life, you get a certain depth which attracts people. It´s an interesting concept, but it doesn´t explain why fans find Julia Roberts so appealing."

8 maj

Hurra! Idag firar vi att sångaren och levnadskonstnären Tiny Tim (Herbert Khaury) fick sitt livs första kyss den 8 maj 1966 klockan 13.20. Tiny var vid tillfället 34 år, och den djupt religiöse sångaren berättar här själv om händelsen: "Det var först i mitten på 60-talet som jag fick min första flickvän, en underbar svart flicka som hette Betty Wallace… Hon var ihop med en vit man i Greenwich Village, och hon brukade berätta om alla sina problem för mig. Plötsligt en dag i april 1966 frågade hon mig om jag ville vara ihop med henne… Jag sa: "Miss Betty, du vet att de flesta undviker mig med alla mina konstiga vanor och mitt långa hår." Hon svarade: "Vem bryr sig? Titta på mig, jag är svart." Vi var det perfekta paret."

"Men så fort vi blev ihop försökte hon ändra på mig. Hon ville att jag skulle sluta använda kosmetika och klä mig bättre. Jag sa: "Miss Betty, vi var vänner i nio månader och då sa du aldrig någonting om det där." Hon svarade: "Vi har inga fjollor i familjen Wallace." Jag svarade: "Du vet att jag inte är någon fjolla." Och hon svarade: "Men folk tror att du är det. Du får välja mellan Elizabeth Arden och Betty Wallace."

"Jag försökte göra henne till lags, men kunde inte. Efter två månader, den 2 juli 1966, lämnade hon mig. Men innan hon försvann blev Miss Wallace den första flicka jag någonsin kysst! Det skedde i hennes hus på 152a Gatan och Broadway en söndagseftermiddag, den 8 maj 1966, kl 13.20. Det var som när Simson förlorade sin styrka. Medan vi kysstes kom jag att tänka på alla samtal jag haft med framlidne mästaren Lenny Bruce om hur syndigt det är med s-e-x, och allt jag berättat för tonåringarna på The Scene om Gud. Det kändes som om jag hade svikit dem."

"Det blev bara värre och värre. Det blev flera synder, jag tog på hennes kropp både här och där. Ja, när jag tänker efter tog jag på henne överallt. När jag kom hem den kvällen föll jag på knä och bad till Gud. Jag sa: "Gud, jag har begått en fruktansvärd synd. Jag är så svag. Hjälp mig att aldrig falla för frestelsen igen."

Dessvärre föll Tiny Tim ganska ofta för frestelsen, bl a bredde han vid ett tillfälle jordnötsmör över en naken kvinna, men det är en annan historia som ni kan läsa om i Stupidos Tiny Tim-artikel. Citatet ovan är hämtat från den mycket läsvärda Tiny Tim-biografin "Tiny Tim" av Harry Stein (Playboy Press 1976).

Andra jubilarer idag är konstnären Touko Laaksonen, bättre känd som Tom of Finland, som föddes 1920, och författaren Thomas Pynchon som kom till världen 1937. Idag firar vi alltså Tim, Tom och Thom.

9 maj

Gustav Machaty, den tjeckiske regissören som gjorde filmen "Extas" (med en naken Hedy Lamarr) föddes idag för 99 år sedan. Filmen gjorde skandalsuccé på Venedigs filmfestival 1933, och Lamarrs make ägnade större delen av deras äktenskap åt att försöka köpa upp alla kopior. Filmen totalförbjöds i många länder, och den blev bannlyst av påven Pius XII. I USA beslagtogs den i tullen och kopiorna brändes. "Jag är ganska liberal, men denna films enda syfte är att glorifiera samlag och att väcka lusta hos dem som ser den", skrev domare John C Knox.

10 maj

Den 10 maj 1899 föddes Fred Astaire (egentligen Frederick Austerlitz) i Omaha, Nebraska. Ni har säkert redan hört historien om vad filmbolaget tyckte efter hans första provfilmning: "Can't act. Can't sing. Balding. Can dance a little." Det är förmodligen en skröna, men varför förstöra en god historia? Han började sin artistbana redan som femåring, och uppträdde i vaudeville tillsammans med sin syster Adele. Redan i sin andra film, Flying Down To Rio (1933) dansade Fred med Ginger Rogers, med vilken han gjorde tio filmer. Deras sista film tillsammans, tillika deras enda färgfilm, var The Barkleys of Broadway (1949). Men hur många känner till att Astaire gjorde sin sista roll i en skräckfilm, John Irvings Ghost Story (1981)? I den medverkade också några andra filmveteraner som Melvyn Douglas och Douglas Fairbanks Jr. Sedan får vi inte glömma att Eva Henning fyller 80 år idag. Gratulerar, lilla fröken Ensam!

11 maj

Känner ni till Israel Isidore Baline? Han föddes den 11 maj 1888, och levde tillräckligt länge för att få uppleva sin etthundraförsta födelsedag. Han är mer känd under namnet Irving Berlin, kompositör till ett oräkneligt antal odödliga sånger, av vilka "How deep is the Ocean", och "Cheek to Cheek" hör till Stupidos favoriter. Berlin blev faktiskt så gammal att han överlevde sin egen copyright: han förlorade rättigheterna till sin första stora hitlåt, "Alexander´s Ragtime Band" från 1911. Den som vill se Irving Berlin sjunga själv rekommenderas Michael Curtiz film "This is the Army", där han gör ett kort gästspel. I går var det Fred Astaires födelsedag, så vad kan då vara lämpligare än att lyssna på några av hans inspelningar av Berlins klassiker. Astaire var Berlins favoritsångare, många av sångerna är skrivna direkt för honom, och visst, även om Astaires röst är något begränsad är hans inspelningar oöverträffade. Hans version av "Let´s face the music and dance" - en annan av våra favoriter - har en mörk och egenartad atmosfär, präglad som den är av 30-talets depressionsstämningar. Här på Stupido vill vi alltid slå ett slag för sångaren Tiny Tim (se artikel på Stupidos hemsida), och väljer därför också att lyssna på Tinys insjungning av den mindre kända Irving Berlin-sången "If I had you" på albumet "I love me" från 1995. The song has ended, but the melody lingers on…

12 maj

Den 12 maj 1928 föddes Burt Bacharach. Visste ni förresten att hans pappa hette Bert Bacharach? När vi på Stupido växte upp ansågs Burt Bacharachs musik vara det fjantigaste man överhuvudtaget kunde tänka sig, med ett möjligt undantag för James Last. "Jag kramar min kudde" - vad är det för jäkla larv, tänkte vi då. Nu är Burt Bacharach återupprättad, han har blivit så osannolikt hipp att han skriver låtar med Elvis Costello och medverkar i "Austin Powers". Vi funderade mycket på vad Bacharachs tidigare töntstämpel egentligen berodde på. Kunde den ha att göra med att hans låtar är så oerhört snälla? Beror i så fall hans nyvunna popularitet på att snällheten är tillbaka på bred front? Låt oss hoppas det.

13 maj

Den 13 maj 1941 föddes skådespelerskan Maude Adelson, vi minns henne bäst från Ragnar W Frisks film "Raggargänget" (1962), den mest berömda - och roligaste - av svenska kalkonfilmer. Där spelar hon och sångerskan Britt Damberg döttrar till Sigge Fursts stockkonservativa boxningsentusiast. Det är med Sigge som hon har en av filmens bästa repliksskiften. Adelsons rollfigur kommer storgråtande hem efter att ha utsatts för ett våldtäktsförsök. Pappan ger henne sin näsduk, och säger irriterat åt henne att sluta gråta. -Jag får väl gråta om jag vill, säger dottern. Det är mina tårar! -Ja, men det är min näsduk, svarar pappan utan ett spår av medkänsla. "Raggargänget" uppfyller alla krav på en god kalkonfilm. En sådan film ska inte bara vara dålig i största allmänhet, lika lite som att en dålig dikt nödvändigtvis är ett pekoral. En kalkonfilm måste vara underhållande, och det är "Raggargänget" i alla högsta grad. Det finns inte en död punkt i filmen, den engagerar sin publik på ett sätt som annars bara riktigt bra filmer kan göra, och praktiskt taget varje scen bjuder på en ny överraskning. Maude Adelson spelade också dottern i Gevaliafamiljen, en serie reklamfilmer som gjordes på 60-talet. Övriga familjemedlemmar var pappa Börje Larsson, mamma Isa Quensel, och sonen spelades av en mycket ung Tomas Bolme. Denna familj ägnade sig uteslutande åt kaffe, de drack kaffe, de pratade kaffe, de levde kaffe. Familjens största problem var att få den tankspridda pappan att inte glömma att köpa kaffe på vägen hem från jobbet. För säkerhets skull köpte därför alla familjemedlemmar varsin burk Gevalia, och allt slutade i ett stort förlösande skratt. Maude Adelson gjorde sin sista roll i "Åsa-Nisse i agentform" (1967).

14 maj

 Den 14 maj 1923 spelade Rudolph Valentino in sin enda grammofonskiva. Det borde han nog inte ha gjort. De två sångerna hette El Relicario och The Kashmiri Song. Han spelade in den som bröllopspresent till sin fru. Vad hon tyckte är inte känt, men själv lär han vid första uppspelningen ha utropat: "Ingen operakarriär för mig!". Vi är böjda att hålla med för hans sångröst var uppriktigt sagt inget vidare. Vi vill ändå hylla denne filmlegend vars dopnamn var osannolika Rodolfo Pietro Filiberto Raffaello Guglielmi di Valentina (vi hoppas det blev rätt). Stupido besökte hans grav på Hollywood Memorial Cemetery (eller Hollywood Forever som det numera med grym ironi är omdöpt till) på Santa Monica Boulevard förra året. Dagen efter stannade vår klocka, och ytterligare en tid senare fick vi till vår förskräckelse höra att detta är något som drabbar alla som besöker graven. Nåja, så länge det inte är värre olyckor än så känns det inte så farligt. Däremot såg vi inte röken av den mystiska Kvinnan i Svart, som under decennier dykt upp vid Valentinos grav, alltid på årsdagen av hans död. Mer om henne finns att läsa i nummer två av tidningen Kapten Stofil.

15 maj

L Frank Baum föddes den 15 maj 1856. Det var han som skrev böckerna om landet Oz, fjorton stycken närmare bestämt. Mest berömd är historien genom Victor Flemings filmatisering från 1939, men boken om Oz har faktiskt filmats ett otal gånger. Baum regisserade själv en av filmerna, "His Majesty, The Scarecrow of Oz" (1914). Han ledde en tid The Oz Film Manufacturing Company, som dock snart togs över av hans son. 1925 gjorde den numera sorgligt bortglömde komikern Larry Semon en egensinnig version av historien, där Oliver Hardy (mera känd som Helan) spelar Plåtgubben (finns på video). Oz-sagans betydelse för den amerikanska kulturen kan knappast överskattas. I musik (Frank Zappas "Billy the Mountain" t ex), film och litteratur kan man spåra påverkan från Baums gamla berättelse. Dorothy och hennes vänner har blivit kulturella arketyper: När TV-serien "Seinfeld" lades ned avbildades Jerry&C:o som figurerna i Oz. Elaine var förstås Dorothy (på jakt efter ett tryggt familjeliv), George var Lejonet (som saknar mod), Kramer var Fågelskrämman (utan hjärna), och Jerry själv hade blivit Plåtgubben (som saknar hjärta). Referenserna till Oz i filmer är så många att vi här bara kan nämna några få exempel: "Matrix" (1999: "It means, buckle your seatbelt, Dorothy, because Kansas is about to go bye-bye"), "Wild at heart" (1990), "En natt i New York" (1985; "On our wedding night, I was a virgin. When we made love - you've seen the movie, haven't you? Well, whenever he - you know, when he came... ...he would scream out, "Surrender Dorothy!" That's all! Just "Surrender Dorothy!") m fl. Märkligt nog är Oz-referenserna vanligast i skräckfilmer och thrillers. Trots allt det sockersöta i sagan, eller kanske just därför, finns det också något sinister och djupt oroande, något av Disneyland After Dark, över hela berättelsen. Frågan om vilka hemligheter som döljer sig i denna technicolorfärgade värld har satt konstnärernas - och inte bara deras - fantasi i rörelse. Här har nog 1939 års filmversion betytt mer än Baums böcker. Salman Rushdie har skrivit en hel bok om sin fascination för filmen ("The Wizard of Oz", BFI film classics 1992). Stupido har flera gånger behandlat alla de myter och legender som omgärdar filmen. Vi har t ex det envisa ryktet om att en av dvärgarna skulle ha hängt sig i ett träd under inspelningen. Genom ett förbiseende kom denna tragedi med i den färdiga filmen, och kan beskådas i slutet av den scen där Dorothy första gången träffar Plåtgubben. Ja, det är verkligen något som rör sig i bakgrunden, men tittar man noga ska man se att det är en stor fågel som breder ut sina vingar, och ingenting annat. Ryktet lever ändå vidare, trots att videon nu har gjort det möjligt att se filmen ruta för ruta.

Sant är i alla fall, så långt man nu kan avgöra, att Frank Baums gamla rock av en ren slump hamnade i filmen som kostym åt Professor Marvel. Den historien har vi redan berättat i det första numret av Kapten Stofil.

Till sist är det också sant att Dorothys dotter, dvs Liza Minnelli, senare gifte sig med Plåtgubbens son, dvs Jack Haley Jr.

Den 15 maj 1909 föddes skådespelaren James Mason. Han spelade mot Dorothy (dvs Judy Garland) i George Cukors "En stjärna föds" (1954). Senare i veckan, den 21 maj, fyller Fairuza Balk år (f. 1974). Hon filmdebuterade som Dorothy i "Åter till oz" (1985). Ni ser hur allt hänger ihop.

16 maj

Yngst av alla i Stupidokalendern är skådespelerskan Melanie Lynskey, som föddes den 16 maj 1977. Hon är mest känd för sin debutroll i Peter Jacksons film "Svarta änglar" (1994; finns på video), som handlar om ett uppmärksammat mordfall i Nya Zeeland på 50-talet. Lynskeys porträtt av den olyckliga Pauline Parker är något av de mest intensiva och hjärtskärande vi någonsin sett på vita duken. Prestationen blir desto mer imponerande om man betänker att hon var knappa sjutton år gammal när filmen spelades in. I samma film debuterade förresten en annan ung skådespelerska, nämligen Kate Winslet. En triviafråga som man alltid kan imponera med på fester är denna: Av vem fick Kate Winslet sin första filmkyss? Nej, det var inte Leonardo DiCaprio, utan just Melanie Lynskey.

Melanie hade en stor roll i Mark Tapio Kines independentfilm "Foreign Correspondents", och vi har också sett henne i KISS-filmen "Detroit Rock City" (1999).

Den 16 maj 1925 föddes kåsören och journalisten Gits Olsson. Vi vill påminna om att det var han som tillsammans med Hasse Wallman skrev manus till popfilmen "Drra på - kul grej på väg till Götet" (1967). Paul McCartney sa en gång att det verkliga värdet med Beatles-filmen "Magical Mystery tour" (1967) är att det är den enda gången man har möjlighet att se gruppen framföra "I Am The Walrus". "Drra på" är å andra sidan den enda filmen i världen där man kan se Jerry Williams i babykläder.

17 maj

Stupidokalendern har infört en rad nya helger, som vi förstås hoppas ska bli arbetsfria dagar så småningom. Idag firar vi Dennisdagen!

Den 17 maj 1935 föddes TV-dramatikern Dennis Potter, och exakt ett år senare kom Hollywoodrebellen Dennis Hopper till världen.

Det är vad C G Jung skulle kalla synkronicitet.

18 maj

I dag, liksom alla andra dagar, är det fest på Stupidos redaktion! Vi firar sångaren Perry Como, som föddes den 18 maj 1912. Han var inte bara en bra sångare, han var en bussig kille också, en skön lirare, och hyvens grabb. Sensationsjournalister som försökte gräva fram snaskigheter och skandaler om Perry Como återvände alltid tomhänta. Pierino Como, som han egentligen hette, var den sjunde sonen till en sjunde son, vilket ju bara kan betyda lycka och medgång. Hans föräldrar var italienska immigranter, och från början hade han tänkt sig att bli frisör. Han gifte sig 1933 med sin barndomskärlek Roselle, och de höll ihop fram till hennes död 1998. De fick ett eget barn och två adopterade. Perry tackade allt som oftast nej till turnéer, filmer, konserter eftersom han inte ville vara borta för länge från sin familj. Han var aktiv katolik, och fick audiens hos påven. Hans hemstad Canonsburg, Pennsylvania, uppkallade en gata efter honom, Perry Como Avenue (f ö den gata där han hade sin frisersalong).

Vi häller upp ett glas champagne för denne reko kille, som visat att man inte behöver förfalla till tölpaktigheter för att nå framgång i musikbranchen (Avgå, Oasis!), och låter hans version av "Magic Moments" snurra på skivtallriken. Nu har jag inte tid att skriva längre. Festen väntar. Ciao!

19 maj

I journalistkretsar finns det något som kallas "Saltkråkeknäcket". Vid nyhetstorka är det alltid ett säkert kort att ringa runt och höra vad de gamla idolerna från Saltkråkefilmerna sysslar med idag. Den 19 maj 1957 föddes Kristina Jämtmark. Det måste vi fira, för vi tycker att Jämtmark i rollen som Stina är en av svensk films mest framstående komedienner, med sitt "hemma på våran gata i stan". Inte illa av en sjuåring.

20 maj

År 1895 var en milstolpe i nöjeshistorien. Inte nog med att det markerar filmkonstens (eller åtminstone biograffilmens) födelse, detta år introducerade arkitekten Stanford White sedvänjan att vid festliga tillfällen låta en lättklädd kvinna hoppa upp ur en tårta. Om denna händelse, som gått till historien under namnet "The Girl Pie Dinner", skrev vi i det sista numret av fanzinet Stupido. Den 20 maj 1895 hade White bjudit in sina vänner på middag i fotografen James L Breeses studio på 5 West, 16:e Gatan i New York. Bland gästerna fanns flera av den tidens mest berömda vetenskapsmän, t ex ingenjören Nikola Tesla, tecknaren Charles Dana Gibson (känd för "The Gibson Girl") och Whites arkitektkollega Whitney Warren (som ritade Grand Central Station i New York). Till desserten bars en jättetårta in och ur denna hoppade en kvinna upp, naken enligt vissa versioner, iförd en svart, tunn slöja enligt andra. Hon hette Susie Johnson och var vid tillfället bara 16 år. Vad som hände med henne efter denna middag, som blev en stor skandal i New York-societeten, är inte känt. Enligt vissa uppgifter begick hon självmord. Om Stanford Whites öde vet vi mera. Han mördades under en teaterföreställning 1906 av en sadistisk psykopat, som var rasande över att White hade en affär med hans hustru, modellen Evelyn Nesbit (en av alla dessa kvinnor som fått epitetet "Världens vackraste kvinna"). Händelsen finns skildrad i Milos Formans "Ragtime" (1981), där White spelas av Norman Mailer.

21 maj

I dag är det Lauren Bacalls och Humphrey Bogarts bröllopsdag. De gifte sig 1945 och höll ihop fram till Bogarts död 1957.

Raymond Burr, även känd som Perry Mason och Ironside, för att inte tala om hans roll som hustrumördare i Hitchcocks "Fönstret åt gården" (1954), föddes den 21 maj 1917. Till sist vill vi gratulera skådespelerskan Fairuza Balk, som föddes den 21 maj 1974.

22 maj

Den 22 maj 1907 föddes Shakespeare-tolkaren Sir Laurence Olivier. Åren 1940-1960 var han gift med skådespelarkollegan Vivien Leigh, med vilken han gjorde tre filmer. Det var på vippen att det blev en fjärde, som skulle handla om ett autentiskt mordfall i Skottland. Olivier forskade i fallet med "en noggrannhet som skulle ha gjort Sherlock Holmes stolt", som en medarbetare konstaterade. Det passar ju bra med tanke på att Sir Arthur Conan Doyle, Sherlock Holmes andlige fader, har samma födelsedag som Olivier, han föddes den 22 maj 1859. En journalist, som oftare arbetade som amatördetektiv, var Tintin, och HANS andlige fader Hergé föddes den 22 maj 1907.

23 maj

Vi fortsätter gårdagens detektivtema (då vi bl a firade Sir Arthur Conan Doyle) och börjar med att hylla Folke Mellvig, som föddes den 23 maj 1913. Mellvig skapade en av de mest populära svenska deckarhjältarna, kapten Hillman, som började som radioserie, och sedan blev både roman och film. Hillman spelades både i radio och på bio av Sveriges svar på Cary Grant, den elegante Karl-Arne Holmsten. Filmserien är väldigt ojämn, och ingen av filmerna är egentligen något mästerverk, men vår egen favorit är den lätt barocka, men ändå egendomligt suggestiva "Vita frun" (1962), där framför allt Nils Asther gör en minnesvärd roll (Asther tillhörde Garbos generation och hade liksom hon en karriär i Hollywood). En konstig sak med Hillmanfilmerna är att hjälten själv får allt mindre utrymme för varje film. I "Den gula bilen" (1963) är han nästan inte med alls. Istället är det Freddie, Hillmans medhjälpare spelad av Nisse Hallberg, som tar över. Vad berodde det på? Ville inte Karl-Arne Holmsten vara med längre? (På 80-talet rapporterades Arne Mattsson planera en sista Hillmanfilm, denna gång HELT UTAN HILLMAN! Den skulle heta "Freddies detektivbyrå", men blev aldrig gjord.) Den 23 maj 1883 föddes Douglas Fairbanks Sr. Han är ju för alltid förknippad med äventyrsfilmer som "Zorros märke" (1920), men i det här sammanhanget vill vi gärna framhålla hans roll som privatdetektiven Coke Ennyday i stumfilmsfarsen "The Mystery of the Leaping Fish" (1916). Det är en av Fairbanks mest okända, kanske t o m nedtystade, filmer, en parodi på Sherlock Holmes om en ständigt neddrogad detektiv, som inte bara sniffar, utan formligen vräker i sig kokain. Han har schemalagt sitt knarkande genom en väggklocka vars visare pekar ut när det är dags att knarka eller sova. Detektiven är på jakt efter en knarkliga, uppenbarligen i det enda syftet att själv lägga beslag på deras opiumlager. När detektiven blir hög rör han sig på ett knyckigt sätt, som visar att Fairbanks noga studerat sin gode vän Charlie Chaplins filmer. Filmen skildrar knark på ett sådant lättvindigt sätt att man förbluffas över att den överhuvudtaget kunde bli gjord. Douglas Fairbanks var ju till på köpet en känd renlevnadsman! (Det finns andra exempel: "Jewel Robbery" från 1932, där William Powell spelar en gentlemannatjuv som bjuder poliserna på marijuanaigarretter, och smiter därifrån när de ligger fnissande på golvet. Det här var innan den amerikanska filmindustrins självcensur, Hays Office, börjat visa musklerna.) Fairbanks är en stor favorit här på Stupido, så därför ägnar vi extra tilltaget utrymme åt honom. "Tjuven i Bagdad" (1924) är en av de bästa filmer vi någonsin sett. Här byggde Fairbanks upp en sagovärld som än idag fascinerar med sin gåtfulla poesi och frustande livskraft. Filmens specialeffekter är hisnande även för dagens luttrade publik. Vi nämnde Chaplin tidigare, och även om Fairbanks inte gjorde komedier så har de båda en hel del gemensamt. De har bägge en tyngdlagstrotsande lätthet i rörelserna som bara kan jämföras med balett. Lev livet leende!

24 maj

Den 24 maj 1957 sitter Doris Day i sitt hus i Burbanks, Kalifornien, och talar in en hälsning på band till sin officiella fan club. Hon berättar om sin senaste film "Frökens favorit" och om hur det var att spela mot Clark Gable. Hennes man Marty Melcher stökar omkring i bakgrunden. Plötsligt ringer telefonen. Marty går och svarar.

-Hallå? Hej, Gig! Javisst… ja, ett ögonblick. Doris, det är Gig på telefon.

Doris ursäktar sig, och stänger av bandspelaren. När hon sätter på den igen säger hon i mikrofonen: -Ja, jag blev tvungen att stänga av ett tag därför att jag fick ett samtal från Gig Young och hans fru. De har varit på restaurang här i krokarna, och tänkte komma och hälsa på.

Tack vare denna unika ljudupptagning vet vi nu att Doris Day och hennes man den 24 maj 1957 fick besök av skådespelaren Gig Young och hans fru (Doris spelade mot Young i bl a "Frökens favorit"). Hela detta band ger en ovanlig inblick i en filmstjärnas vardagsliv; Doris Day bjöd på sig själv som få andra stjärnor.

Vad hände sedan? Vart tog de vägen, alla de inblandade i detta besök?

Av de fyra är det bara Doris Day som fortfarande lever. Hon ägnar numera all tid åt sina många djurskyddsföreningar. För några år sedan väckte hon uppmärksamhet när hon i brev uppmanade president Clinton att kastrera sin labradorhund Buddy.

Marty Melcher dog 1968. Doris Day upptäckte då att han inte bara förskingrat hennes pengar och lämnat henne en skuld på en halv miljon dollar, i hans kvarlåtenskap hittade hon också två färdiga manuskript på en TV-serie med Doris i huvudrollen. Sina vana trogen hade Melcher skrivit kontrakt utan att fråga sin fru först. TV-serien blev ett av få riktiga lågvattenmärken i Doris Days i övrigt lysande karriär. I Sverige hette den "Doris ordnar allt".

Doris nämner inte namnet på Gig Youngs fru, men mellan åren 1956 och 1963 var han gift med skådespelerskan Elizabeth Montgomery. Hon medverkade mest i TV-filmer, hon hade exempelvis titelrollen i den tyvärr helt ovederhäftiga dramadokumentären "The Legend of Lizzie Borden" (1975). Montgomery avled 1995. Hon var dotter till skådespelaren Robert Montgomery.

Gig Young fick sammanlagt tre Oscar för bästa manliga biroll, i "Frökens favorit", "Come fill the cup" (1951) och "När man skjuter hästar så…" (1969).

25 maj

Den 25 maj 1901 föddes skådespelerskan Bellan Roos. Häromdagen firade vi ju Folke Mellvig som skapade deckarhjälten Hillman, och här finns en anknytning till Bellan Roos, eftersom hon medverkade i två av Hillmanfilmerna, "Mannekäng i rött" (1958) och "Ryttare i blått" (1959). Bellan Roos hamnade tidigt i ett rollfack. Redan i sina första filmer, hon debuterade 1933, spelade hon servitriser, städerskor, hushållerskor. Uppasserskor, kort sagt. Om vi räknat rätt spelade hon servitris sex gånger, första gången 1935 och sista gången 1975. Annars var hon ofta en av alla dessa satkärringar som svensk film är så full av, och som vi alla älskar så mycket.

26 maj

Den 26 maj 1920 föddes Peggy Lee. Här på Stupido är det som bekant alltid Doris Day som gäller, men Peggy Lee ligger inte långt efter. Om ni inte känner igen namnet, har ni säkert ändå hört henne vid något tillfälle utan att veta om det; i den livströtta och cyniska balladen "Is that all there is?", i originalversionen av "Fever", eller i "Manana" som hon skrev tillsammans med sin man Dave Barbour. Alla svenskar känner igen åtminstone en av hennes kompositioner: "Bella notte" från "Lady och Lufsen" (skriven i samarbete med Sonny Burke). Dagen till ära har vi dragit på oss finkostymerna, blandat drinkar och lagt på favoritskivan "Latin a la Lee". Drinkrecepten har vi fått från Stupidos Berlinbaserade mat- och dryckredaktion:

Cocktails med vin eller sprit bör alltid tillblandas i sista stund. Vid intimare tillställningar är det trevligast om värd eller värdinna tillreder cocktaildrycken i gästernas närvaro, gärna assisterade av dessa. Gemytligare start på en middag eller supé, eller rätt och slätt på en liten visit, kan knappast bjudas; och mången special-cocktail har tillkommit på så vis. Tyvärr är det knappast något som glömts fortare än recept. Anteckna därför genast vad ni kan ha mixtrat ihop - av en slump eller enligt noggrann beräkning. Det är en smaksak om finare cocktails serveras rumstempererade, då deras must bäst framträder, eller kylda.

Autogiro-hutt:

1 del Gin (helst äkta Genever)

1 del Eau de Vie (helst äkta Skotsk Wisky)

1 del torr Vermouth (helst bästa franska)

några få korn salt

Omskaka, servera

Bofinken:

1 msk. Svartvinbärs-brännvin

2 msk. Cacao Likör

1/2 msk. Gin

Omskaka

Broadway (söt):

1 msk. (italiensk) vit vermouth, eller Gin

2 msk. "bords"-brännvin

1msk. Rönnbärslikör

is

gröna cocktailbär

Omskaka

Manhattan, äkta:

1 del torr Vermouth

2 delar Wisky (eventuellt konjak eller Eau de Vie)

några stänk Saturnus Angostura

is

Denna cocktail bör ej skakas. Den endast omröres. Serveras med eller utan några torra enbär i glasen. (Enbären tuggas, de är nyttiga!).

"So let's keep dancing/let's break out the booze/ and have a ball!"

Senare ikväll sparkar vi nog av oss skorna och sjunker ned i soffan med en öl i handen. Då har det nämligen blivit dags att fira George Formbys födelse, 26 maj 1904. (Man får ligga i om man ska jobba på Stupido). Låt oss passa på tillfället att skriva lite om Formbys far, George Formby Senior, som också var sångare och komiker. Han hette egentligen James Booth, och tog enligt legenden sitt artistnamn en kväll på en järnvägsstation där han såg ett godståg på väg till den lilla staden Formby utanför Southport. Formby Sr var något av en föregångare till ståuppkomikerna med sitt avslappnade småprat mellan sina sånger. Han lär ha haft ett enkelt och opretentiöst sätt att tala till publiken, ungefär som om han hängde vid baren och pratade med en god vän. Formby Sr dog i tuberkulos 1921, endast 46 år gammal. Efter en av sina många hostattacker på scenen drog han det galghumoristiska skämtet: "It´s not the coughin´ that carries you off, it´s the coffin they carry you off in."

George Formby Junior tog över stafettpinnen från sin far samma år, vilket innebar att det fanns en George Formby på de engelska scenerna i nästan sjuttio år. George Jr blev i början av sin karriär alltid jämförd med sin berömde far. Numera är det inte så många som minns Formby Sr, men Juniors musik har levt kvar på ett för music hall-artister fullkomligt unikt sätt - för vem känner inte igen Formbys stora hästgarv, och vem har inte hört "When I´m cleaning windows" eller "When I have my ukulele in my hand"? Det är lätt att glömma idag, men båda dessa sånger ansågs på sin tid mycket vågade. I slutraderna till den senare sången betraktar Formby sitt nyfödda barn: "My heart was filled with joy/I could see it was a boy/`cause he had his ukulele in his hand". Inte konstigt att sången fick spelförbud på BBC!

Formby bidrog i hög grad till att hålla engelsmännens humör uppe under krigsåren. Han medverkade inte bara i försvarsrevyer, under bombningarna uppträdde han ofta nere i tunnelbanorna som då fungerade som skyddsrum. När vi ser George Formby på film eller hör honom på skiva tänker vi ibland på ett uttalande av Fellini: "Komikerna är mänsklighetens välgörare. Att göra människor glada, få dem att skratta, vilket underbart yrke. Jag önskar att jag hade fötts med samma angenäma öde."

27 maj

"Kom, kom, kom till smörgåsbordet", sjöng Eric Gustafson, som föddes den 27 maj 1897. Vi kan här avslöja en hemlighet som inte många känner till: Gustafson måste ha sjungit den här sången hundratals gånger, men sanningen är att han själv inte alls tyckte om smörgåsbord. Det var bara skickligt skådespeleri! Stupidoredaktionen, som gillar både Gustafson och smörgåsbord, har länge planerat att skaffa rätten till webadressen http://come.to/smorgasbordet.

Vincent Price (1911), Dashiell Hammett (1894) och Bud Shank (1926), mannen som gav oss jazzversionen av "I am the walrus", fyller också år idag.

28 maj

Den 28 maj 1929 föddes Marabouflickan Yvonne Lombard. Hon gjorde reklam för choklad i en serie filmer tillsammans med Sture Lagerwall ("Åhh, snälla Sture, skäm bort mig!" "Nej, jag tänker inte skämma bort dig, jag tänker skämma bort mig själv istället!"). Annars är hon svensk films främsta exempel på en "good bad girl", som t ex i Hasse Ekmans "Ratataa eller The Staffan Stolle Story" (1956). Grattis, Yvonne! 29 maj

Den 29 maj 1901föddes en av Sveriges största skådespelare, Inga Tidblad. Hon var gift med skådespelarkollegan Håkan Westergren. Ni minns kanske Hasse&Tages sketch om två journalister som vill antyda skandaler utan att egentligen ljuga, och som bl a formulerar rubriken: "Det ryktas på stan att Håkan Westergren har hoppat i säng med Inga Tidblad. Jojo!".

Paret fick två barn som valde att gå i föräldrarnas fotspår, dottern Meg och sonen Claes-Håkan Westergren. Spelade några av familjemedlemmarna någonsin mot varandra på film? Jadå, flera gånger. Inga och Håkan spelade mot varandra första gången i "För hennes skull" från 1930. Paret gifte sig året därpå, så det förefaller rimligt att anta att de träffades på filminspelningen. Sista gången de spelade mot varandra var 1951 i en film med den i sammanhanget ominösa titeln "Frånskild". Mor och son spelade mot varandra i "Pärlemor" (1961), men mor och dotter möttes aldrig framför kameran, såvitt bekant.

Förra veckan fick vi något av ett deckartema då vi firade både Sir Arthur Conan Doyle (1859) och kapten Hillmans skapare Folke Mellvig (1913). Vi fortsätter på den inslagna vägen med G K Chesterton som föddes den 29 maj 1874. Det var han som skrev deckarhistorierna om den oöverträffade fader Brown.

Den 29 maj 1904 föddes den legendariske filmfotografen Gregg Toland, han som bl a hade det krävande jobbet som kameraman på Orson Welles "En sensation" (1941; ja, "Citizen Kane" alltså). Det har ingenting med Toland att göra, men låt oss ändå citera vår favoritreplik ur "Citizen Kane": "A fellow will remember a lot of things you wouldn't think he'd remember. You take me. One day, back in 1896, I was crossing over to Jersey on the ferry, and as we pulled out, there was another ferry pulling in, and on it there was a girl waiting to get off. A white dress she had on. She was carrying a white parasol. I only saw her for one second. She didn't see me at all, but I'll bet a month hasn't gone by since that I haven't thought of that girl." Det är en sådan känsla för detaljer hos regissör och manusförfattare som gör en bra film riktigt stor.

30 maj

IT DON´T MEAN A THING IF IT AIN´T GOT THAT SWING!

Lisbeth Bodin (född 30 maj 1922) var en av de käcka ungdomarna i radioserien/filmen "Vårat gäng" på 40-talet. Tillsammans med Henry Lindblom kan hon också sägas ha introducerat countrymusiken i Sverige på 50-talet genom radioserien "Den amerikanska sångboken". Dessvärre ägnade hon sig också åt den olidliga, men av många omhuldade, underhållningsform som kallas "barnimitation" (att sjunga med ett gläfsande ljud som anses väldigt gulligt).

Howard Hawks, den store filmregissören, föddes den 30 maj 1896. Han gjorde så många filmer, och arbetade i så många genrer att det är svårt att veta var man ska börja. Det räcker kanske med att nämna några av hans filmer som blivit klassiker: "Scarface" (1932), "Det ligger i blodet" (1940), "Att ha och inte ha" (1944), "Red river" (1948), och "Gentlemän föredrar blondiner" (1953). Precis som Billy Wilder var han lika hemmastadd i alla genrer, vare sig det var westernfilmer eller musicaler. Quentin Tarantino hade alldeles rätt när han konstaterade att Hawks var "the supreme storyteller and entertainer. He's just too damn enjoyable." Allra bäst lyckades han nog med de screwball-komedier som han gjorde tillsammans med Cary Grant. De här filmerna har ett nästan osannolikt högt tempo, och är fulla av interna skämt och referenser. När t ex Cary Grant i "Det ligger i blodet" i förbifarten nämner en Archie Leach bör man ha i minnet att Grants riktiga namn var Archibald Leach. I Frank Capras "Arsenik och gamla spetsar" (1944) finns ett liknande, men mer makabert skämt: Cary Grant hamnar på en kyrkogård där en av gravstenarna har namnet "Archie Leach".

31 maj

Två svenska komiker har födelsedag idag. 1906 föddes Holger Höglund, som ingick i det populära komikerparet Gus&Holger. För dagens TV-tittare är han kanske mest känd som som 87:an Axelsson i de gamla 91:an-filmerna (med Gus som Mandel Karlsson). Gus&Holger ingick från 1941 i Casinorevyn - där crazyhumorn infördes i Sverige -, men arbetade också på egen hand. Holger Höglund avled 1965.

Den 31 maj 1908 föddes Nils Poppe. Det är kanske inte många som minns, men tidigt i karriären ingick han i en komikergrupp, en trio där Elof Ahrle och John Botvid var de övriga medlemmarna (se "Tre glada tokar" och "Tre skojiga skojare", båda från 1942). Bland hans många figurer minns vi den pedantiske Fabian Bom (där "Soldat Bom" från 1948 är den bästa), och "Ljuset från Lund" Sten Stensson Steen. Den sistnämnde var dock inte en originalskapelse av Poppe, utan hade tidigare gjorts på film av Emil Norlander-skådespelaren Elis Olsson-Ellis (1879-1956). Vi kan inte undanhålla er den slagkraftiga parollen för "Sten Stensson kommer tillbaka" från 1963: "Sten Stensson på röjarstråt bland raggare, bovar och snyggisar!". Sten Stensson-filmerna behandlade i komedins form den på femtiotalet så omdebatterade frågan om "ungdom på glid", och hade väl en ganska reaktionär tendens (i en av filmerna ger Sten Stensson upp sina experiment med fri uppfostran och drar istället slutsatsen att det nog trots allt är helt okay med barnaga).

Vad man kanske ofta glömmer bort är att Poppe tillsammans med Annalisa Ericson gjorde några av Sveriges få lyckade försök i filmmusicalgenren. Sist men inte minst måste vi ju också nämna hans insats som Jof i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet" (1957). Poppe är med och gör filmens klassiska smultronscen till ett av de vackraste ögonblicken i svensk filmhistoria.

Till menyn