Vad skulle Mao ha tyckt om Pensionat Paradiset?

av Martin Kristenson

Det stora grälet mellan Vilhelm Moberg och Olof Palme i debattprogrammet Kvällsöppet den 19 oktober 1971 har gått till TV-historien. Vad kanske inte många minns är att samma program även innehöll en livlig diskussion om huruvida det var rätt av TV att sända Pensionat Paradiset och andra gamla svenska pilsnerfilmer. Mest upprörd var Harry Schein, som också dragit igång debatten. Ansvarig för TV:s filmpolitik var Nils-Petter Sundgren, som här fick försvara visningarna. Programledare var författaren P-O Enquist. Vi har plockat några repliker ur debatten:

Harry Schein: Den här filmen är 35 år gammal, och redan på den tiden så fanns ju en enhällig opinion som tyckte att det var en ovanlig smörja, och då kan jag bara citera Mao Tse-Tung som en gång sa att "dynga luktar inte bättre därför att den är gammal".

P-O Enquist: Jag tyckte den var förskräckligt rolig, jag såg bara hälften, men den var jag vansinnigt road av. Ser man inte hemskt annorlunda... man ger en bild av 30-talets myter, drömmarna om sig själv...

HS: Jag vill vara väldigt kritisk mot dig. Jag tror att det är ett slags överklassattityd: "Vi är så fina, vi förstår den här smörjan på avstånd, vi sitter så skyhögt över allmogen som tar den på blodigt allvar." Jag tror inte riktigt man kan bedöma skit på det sättet.

Nils-Petter Sundgren: Vi har köpt den här filmen och visat den, därför att vi menar att det är en förfärligt rolig film. När du säger att det är en överklassynpunkt att tycka att den här typen av filmer är roliga, ja då måste Sverige vara världens största överklassamhälle.

HS: Överklassresonemanget, det är att man ser så nostalgiskt på detta 30-tal, du vet. För överklassen blir smörjan mindre illaluktande när den är 30 eller 40 år gammal. För bönderna i Kina var det samma smörja, så att säga.

Vilhelm Moberg: Nu fick jag höra av ansvarig varför de visar den. Jag hade hoppats att de visade den som avskräckande exempel. Det var min tro, men det gjorde ni alltså inte, han tycker verkligen att det är god underhållning, du tycker det. Jag blev djupt sorgsen när jag såg den. Man kan visa den som en kulturhistorisk företeelse hos 30-talet, det kan man göra. Titta hur djupt sjunkna de var!