Telegram från Stupido för år 2000

2000  2001  2002  2003  2004  2005  2006  2007  2008  2009  2010 

Fel film på Rigoletto

2000-12-12

Igår begav vi oss till Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm för att se fel film (se telegram nedan). Förra året hade vi svårt att välja, men i år var det lätt. Utan minsta tvekan löste vi biljett till Book of Shadows - Blair Witch 2. Vad vi tyckte? Tja… Vi räknade till sammanlagt två personer i salongen, inklusive Stupidos delegation. Tydligen är det fler än vi som tycker att Blair Witch 2 är fel film. Väl mött nästa år!

Fel film på Rigoletto - 50-årsjubileum!

2000-12-06

Måndagen den 11 december är det dags för den av nyhetsbyrån Stupido proklamerade årliga ”Fel film på Rigoletto”-dagen. Bakgrunden är denna: Den 11 december 1950 noterade revykungen Karl Gerhard i sin dagbok att han varit på bio och sett en film med bröderna Marx. Hans enda kommentar: ”Tja…”. Stupidos efterforskningar visade att den enda bröderna Marx-film som visades i Stockholm denna dag var Sardinmysteriet, en av brödernas svagare filmer, som gick på Rigoletto på Kungsgatan. Kanske hade Karl Gerhard inte blivit lika besviken om han gått och sett Massor av whisky, Annie Get Your Gun eller någon annan av de filmer som då var aktuella på Stockholms biografrepertoar. I år är det alltså femtio år sedan Karl Gerhard gick på fel film. Det vill vi fira genom att återigen gå till Rigoletto och lösa biljett till en film vi egentligen inte vill se. Förra året såg vi Polanskis The Ninth Gate (vår kommentar var ett stilenligt ”Tja…”), men vad det blir i år bestämmer vi först när vi står vid biljettluckan. Det gäller dock att hitta en film som gör oss lika uppgivna och likgiltiga som Karl Gerhard var. Var med och hylla Karl Gerhard och hans biografvanor! Se fel film på Rigoletto!

MUSIKHISTORISK SENSATION!

2000-09-01

Onsdagen den 30 oktober 1968 genomförde Tiny Tim en konsert i Royal Albert Hall i London. Den har länge varit omtalad som höjdpunkten i Tinys karriär; hans röst var på topp och han ackompanjerades av 44-mannaorkestern National Concert Orchestra under ledning av Richard Perry. Nu äntligen kan vi höra hur det lät. Rhino Records har gett ut konserten på CD i en begränsad upplaga pa 3 500 exemplar (RHM2 7710). Vi får lyssna till gamla Tiny-favoriter som ”Tiptoe through the tulips” (förstås) och ”Livin´in the Sunlight, Lovin´in the Moonlight” liksom mer överraskande nummer som ”(I can´t get no) Satisfaction” och ”Nowhere Man”. Glädjen över att äntligen få höra denna mytomspunna konsert blandas med sorgen över att Tinys framgångssaga fick ett sådant abrupt slut . I decennier var han bortglömd av alla utom några få hängivna beundrare. Efter 1969 fick han aldrig mer arbeta med samma resurser som han hade på Reprise Records. Hans senare skivor är utmärkta, men ofta riktiga lågbudgetproduktioner. Förvisso var han värd ett bättre öde.

ROPEN SKALLA! KEELER ÅT ALLA!

2000-07-05

Harry Stephen Keeler är ett ofta återkommande namn i Stupidos spalter. Vi har tagit det till var uppgift att sprida kunskap om denne sorgligt bortglömde författare. Keelers romaner, till formen deckare, liknar ingenting annat vi någonsin läst. Han gick medvetet in för att bryta mot alla romanskrivandets regler, vilket fått många att tro att han inte kunde skriva, ja, han har t o m blivit jämförd med kalkonfilmskungen Ed Wood, men det tror vi är ett stort misstag. Allting i hans böcker är sannolikt helt avsiktligt gjort. Vi anar en stor humorist bakom Keelers gravallvarliga mask, men vad som var drivkraften bakom detta omfångsrika författarskap - han skrev över 70 romaner - förblir en gåta. Keelers deckarintriger är alltid obeskrivligt komplicerade, genomtänkta in i minsta detalj, men ändå komplett vansinniga. I romanen ”The Mathilda Hunder Murder” behöver han över hundra sidor på sig för att knyta ihop alla intrigtrådar på slutet. Men det är inte bara intrigerna som gör Keelers böcker till en sådan upplevelse. Han kan låta sina romanfigurer diskutera för berättelsen fullkomligt irrelevanta ämnen över mer än femtio sidor. I en av böckerna, ”The Portrait of Jirjohn Cobb”, sitter några män och lyssnar på ett radioprogram, som återges in extenso, och som naturligtvis inte har någonting som helst med intrigen att göra. Detta är bara ett par exempel på Keelers alla märkvärdigheter. Den som till äventyrs blivit lockad att läsa något av Keeler har dessvärre inte haft det särskilt lätt. Hans böcker är praktiskt taget omöjliga att få tag på i Sverige, och på utländska antikvariat är de numera nästan oöverkomligt dyra. Men nu har det lilla, men mycket aktiva, Keelersällskapet kommit som en räddande ängel. De har lagt ut två kompletta Keelerromaner på Internet, The Case of the 16 Beans från 1944, och The Man Who Changed His Skin från 1959, den sistnämnda tidigare bara publicerad i spansk översättning. Man lovar fler romaner i framtiden. Nu kan alla med tillgång till Internet själva bedöma vad Keeler egentligen går ut på. KEELER E-TEXTS: http://xavier.xu.edu/~polt/etexts/index.html HARRY STEPHEN KEELER SOCIETY: 266 Senator Pl #2, Cincinnati, OH 45220 USA. Hemsida: http://xavier.xu.edu:8000/~polt/keeler.html Artikel om Keeler på Stupidos hemsida: http://www.idunger.nu/stupido/art_stranger_than_truth.htm.

SENASTE NYTT FRåN UNDERHÅLLNINGSDETALJEN

2000-01-19

Stupido har alltid haft som princip att vägra erkänna döden. Vi sorterar rutinmässigt bort alla telegram om avlidna underhållare, revyartister och filmstjärnor. Vi föredrar att skriva om människor i presens, och envisas med att betrakta Clara Bow som vår samtida. Som den outgrundligt vise Charlie Chan påpekade: "Death is a black camel that kneels unbidden at every gate." Att vi nu gör ett undantag från vår regel och uppmärksammar Hedy Lamarrs död den 19 januari 2000 betyder inte att vi skulle ändrat inställning. Tvärtom, Lamarr är i allra högsta grad levande, inte bara som filmstjärnelegend utan också - vilket är mindre känt - som uppfinnare inom radioteknologin. Den spread spectrum-teknologi som fått stor betydelse på senare år utvecklades i själva verket av Hedy Lamarr och avantgarde-musikern George Antheil under ett cocktailparty i Hollywood 1941. Den 11 augusti 1942 fick de båda ut patentet (US Patent number 2,292,387, som f ö finns att beskåda på Internet http://www.ncafe.com/images/patent1_s.gif. Stupido har skrivit om detta tidigare i en artikel som finns att läsa på vår hemsida. Det officiella erkännandet för denna banbrytande insats lät vänta på sig. Först 1997 belönades Lamarr och Antheil med ett pris för sin uppfinning (från Electronic Frontier Foundation EFF). För Antheil blev priset postumt, han dog redan 1957. Ingen av dem tjänade någonsin ett öre på sitt patent. Denna mångsidiga kvinna lär också framgångrikt ha ägnat sig åt att skriva sånger på 1980-talet. Hör gärna av er till Stupido om ni känner till någonting mer om detta.

Karl Gerhard på CD

2000-01-10

Karl Gerhard är mannen som kunde få i stort sett vilka ord som helst att rimma med varandra. I kupletten "Axlarna slutta" lyckas han vid ett andlöst tillfälle rimma ordet "uppercut" med "justitiedepartementet" (hur då? Uppercutta - departement justutta förstås!). När Gerhard fyllde 70 år 1961 gjorde Hasse Alfredson och Tage Danielsson en högst ovetenskaplig undersökning av vilka ord i svenska språket som Gerhard dittills inte rimmat på; vi vill minnas att "mjölk" och "Goebbels" var två av dem. Vi misstänker att det mera berodde på ointresse än oförmåga. För den som vill ta del av KG:s kuplettkonst har Karl Gerhard-sällskapet nyligen utgivit sin första CD. Det är en inspelning från den sista kvällen på gamla restaurang Lorensberg i Göteborg den 20 april 1956, och Gerhard sjunger en rad av sina klassiska kupletter. Sällskapet har tidigare utgivit flera kassetter med Gerhards kupletter, både från konserter och stenkakor. Medlem i Karl Gerhard-sällskapet blir man genom att skriva till Karl Gerhard-sällskapet, c/o Åke Pettersson, Utlandagatan 8C, 412 61 Göteborg. Sällskapet utger också medlemstidningen Jazzgossen.

PETER FALK ÄTER CHILI

2000-01-03

Nyligen visade TV3 ett gammalt avsnitt av Columbo i repris, där Peter Falk beställer in chili på numera nedlagda Hollywoodrestaurangen Chasen´s. Mer om detta legendariska etablissemang, där i princip alla Hollywoodstjärnor från Humphrey Bogart till Lucille Ball ätit, hittar ni på dess officiella hemsida: http://www.chasenschili.com/. Vi rekommenderar också Betty Goodwins bok CHASEN'S: Where Hollywood Dined -- Recipes And Memories. Visste ni förresten att Elizabeth Taylor lät transportera Chasens chili till Rom när hon spelade in Cleopatra där 1962?