Telegram från Stupido för år 2007

2000  2001  2002  2003  2004  2005  2006  2007  2008  2009  2010 

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

2007-12-20

Kapten Stofil och Stupido önskar alla sina läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år! Julnumret kommer inom kort, om allt går enligt beräkningarna. Läs mera på David Nessles blogg.

Under tiden kan ni lyssna på garanterat annorlunda julmusik på Anna-Lena Lodenius Jul igen - Christmas again. Även Statens Ljud- och bildarkiv bjuder på julmusik, bland annat Eilert Pilarm och Yngve Stoor.

Lite sent vill vi också tipsa om SR Minnens julkalender med nya radioklassiker för varje dag.

MATTIAS ENN-NYTT

2007-12-20

Mattias Enn har mycket på gång just nu. Se kalendern på hans hemsida.

Nästa år har han till exempel premiär på en serie lunchkonserter med sånger om och från Stockholms sekelskifte, "Det var på Rydbergs bar". Må 4/2, må 11/2, må 18/2, må 25/2 2008 kl 12:00 på Dansmuseet, Stockholm.

PÅ HÅRET PÅ NYBROKAJEN

2007-12-20

Den 11-12 och 18-19 januari framför På Håret-gänget en satirisk nostalgishow för radio på Nybrokajen 11 (Gamla Musikaliska Akademien) i Stockholm. Det blir sketcher, kupletter och de senaste telegrammen - "både älskade klassiker och nyskrivna pangnummer", enligt reklamen.

RÖSTA PÅ ALICE!

2007-12-20

Alice Babs har aldrig fått en Grammis!

Nu kan vi tillsammans åtgärda denna försummelse genom att gå in på Grammishemsidan och rösta på Illusions, Vax Records skiva med aldrig tidigare utgivna Alice Babs-inspelningar. Du kan även lyssna på smakprov från skivan.

Omröstningen sker endast genom mail, men eftersom många av Alice Babs fans saknar dator är just din röst viktig. Omröstningen stängs på julafton.

Alice Babs har en lång och lysande karriär bakom sig. I oktober 1940 provfilmade hon för regissören Schamyl Bauman. Han hade fått henne rekommenderad av en tidningsredaktör, som just intervjuat den då blott 16-åriga sångerskan. Enligt ett inspelningsreportage i tidningen Se 4(1941):48 kom Babs till inspelningen i vit klänning "och blev till att börja med alldeles paralyserad av de starka strålkastarna och av nervositet".

Alice Babs började med att sjunga "Mama, I wanna make rhythm" och fick sedan prova på några repliker. Den första löd: "Hasse, har du tid ett tag", följd av "Jag är kär" och "Bara jag ser honom, darrar jag i hela kroppen".

Både Schamyl Bauman och Hasse Ekman var nöjda med provet, och gav henne huvudrollen i Swing it, magistern!.

FREDAGSUNDERHÅLLNING

2007-12-07

Njut av den alltid lika underskattade Betty Hutton, här tillsammans med Fred Astaire. Stupido önskar er en trevlig helg!

KLUBB SUPER-8 TIO ÅR

2007-12-07

Som vi nämnde i förra telegrammet fyller Klubb Super-8 10 år, ett jubileum som firas på lördag i Klarabiografen/World News cafe, Kulturhuset i Stockholm. Filmvisning, dj:s (The Abominable Showman igen), mingel, och dvd-försäljning till specialpriser.

Stupido gratulerar!

JULKLAPPSTIPS

2007-12-07

Julklappstider - och dags igen för oss att påminna om vår nätbutik. Där kan man till exempel köpa böcker från Stupidobiblioteket, beställa en Kapten Stofil-prenumeration, eller skaffa Joakim Lindengrens nya album Ett anstötligt liv. Behöver vi påpeka att våra hutlöst låga priser är ett hån mot alla sunda affärsprinciper?

Våra vänner på Sunkit har också en nätbutik med böcker, skivor och annat för den som är intresserad av knäsvag musik av alla slag.

10-årsjubilerande Klubb Super-8 fortsätter sin utgivning av gamla svenska filmer, som vi inte trodde fanns. Lagom till jubiléet släpps ett antal nya filmer.

En annan julklapp med Stupido-anknytning är boken Sveriges sämsta skivomslag av Mattias Boström, Martin Kristenson och Fredrik af Trampe.

För den som är intresserad av revyhistoria vill vi rekommendera Per Gerhards bok om sin far Karl Gerhard, liksom den fina Karl Gerhard-dvd, ett TV-program från 1960, som Karl Gerhard-sällskapet just släppt.

Och så Flicka och hyacinter förstås, Hasse Ekmans film som Studio S släpper på dvd i dagarna, med Hasse Ekman-dokumentär som extramaterial!

THE ABOMINABLE SHOWMAN

2007-12-06

Torsdagen den 6:e december kl 20 - 22 arrangeras Open Screen Stockholm - Tecknade Pärlor, där Stupidos medarbetare Anders Lundgren - The Abominable Showman - medverkar som dj. Platsen är Klarabiografen och World News Café i Kulturhuset, Stockholm.

Entré 50 kr (inkl. öl/vin/alkofridryck).Tema för kvällens skivvändande blir "Modern living,modern loving and modern hating" samt julmusik. Läs mer om evenemanget på Kulturhusets hemsida.

GO ASK ALICE...

2007-11-28

I nya numret av tidskriften OEI medverkar David Nessle med en essä om Lewis Carroll.

En händelse som ser ut som en tanke är att Hootchy Kootchy Club satsar på Alice i Underlandet-tema vid sin nästa klubbkväll den 15 december på Södra teatern:

Hootchy Kootchy Club intar Södra Teaterns Stora Scen och bjuder in till en värld på andra sidan av kaninhålet, fylld av surrealistisk extravagans.

Entré: 230 kr för show på Stora Scenen (numrerade platser) + deluxe-fest i två våningar
Förköp rekommenderas!
Eftersläpp ca 22.00: 100 kr (ej förköp, endast i dörren, begränsat antal).
Åldersgräns 20 år
Kvällens hålltider:
21.00: Insläpp Södra Teaterns huvudentré, mingel och musik
22.00: Show på Stora Scenen (numrerade platser)
22.00 - 02.00: Festligheter i Sodra Bar och Festvåningen
Eftersläpp till festen ca 22.00.

STOFILT JULBORD PÅ STAMPEN

2007-11-27

Thorells Syndrom meddelar att de dukar upp på Stampen i december. En jul när mormor var liten, har man döpt kvällen till.

Tid och plats: Torsdag 13/12, kl 19-23 på Stampen, Stora Nygatan (T-Gamla Stan)

"Vi tycker att det traditionella julbordet ska delas med nära och kära. Låt denna afton bli en mjukstart och låt dig förflyttas bakåt i tiden, till för-, under- och efterkrigstidens Sverige. Föreställ dig en jul som den var när mormor var liten, med änglar, hyacinter och hemstöpta stearinljus. Koppla bort all stress, insup atmosfären på
genuina Stampen och känn hur julkänslan sprider sig i kroppen.

Klubben Någonstans i Sverige med Beata Harryson och Filip Löfström bakom mikrofonerna bjuder på musik av Alice Babs, Karl Gerhard, Ernst Rolf, Zarah Leander, Ulla Billquist och Jules Sylvain. Som extra julspecial framförs äldre och ofta orättvist glömda julsånger. Det här är julfesten för dig som älskar äldre svenska visor, kupletter och schlager.

Vi dukar upp en enkel S.O.S.-buffé med hemkryddad snaps, ni tar för er och njuter av kvällen.

Boka nu! Enstaka personer eller större grupper. 250 kr/person, inkl buffé.

Maila julfest at thorellssyndrom.se för bokning och mer information."

MERA MODÉEN!

2007-11-20

Naxos har släppt en skiva med Thor Modéen, Damerna först, som innehåller spår som inte har funnits på CD tidigare. Nästa år är det 110 år sedan han föddes!

MERA POVEL!

2007-11-20

I april nästa år planerar Studio S att släppa Povel Ramel-filmerna Hoppsan! och I dur och skur på dvd.

FREDAGSUNDERHÅLLNING

2007-11-16

Stupidoredaktionen önskar alla sina läsare en trevlig helg, och hoppas att ni får lika roligt som Josephine Baker verkar ha på den här filmen. (Tack till Elin).

ASTRID LINDGREN 100 ÅR!

2007-11-14

I dag är det exakt 100 år sedan Astrid Lindgren föddes. I Dagens Nyheter uppmärksammas bland annat vår artikel om det eventuella sambandet mellan Pippi Långstrump och Mary Pickfords filmer.

POVEL I TV OCH PÅ DVD

2007-11-12

Glada nyheter för alla Povel-beundrare: Semlons gröna dalar kommer äntligen i repris i jul, Schöier och Wermelin ger ut en bok om Povel, en dvd med Povels TV-produktion är planerad, och Povel à la carte kommer både på TV och på dvd!

TARZAN PÅ SERIETEKET

2007-11-01

Fr.o.m. nästa vecka viker Serieteket i Stockholm varannan tisdagskväll kl 17 - 21 åt djungelkonungens radioäventyr. Närmare bestämt bjuds det på fika samt "Tarzan and the Diamond of Asher". Kura skymning vid radiomottagaren, kan det bli mera stofilt?

EVENEMANGSTIPS FÖR HELGEN

2007-11-01

I helgen kan man gå ut och lyssna när några av Kapten Stofils medarbetare spelar skivor.

I Stockholm spelar Anders Lundgren skivor två kvällar i rad:

1/11: The Abominable Showman spelar skivor i World News Café 19 - 22 i samband med Film Stockholms visning i Klarabiografen.

2/11: The Abominable Showman och X-Ray Man vänder plattor på Juke Joint, Tiki Room 20 - 01.

Bor man i Göteborg kan man lördagen den 3/11 se Johan Wanloo och Jakob Stålhammar spela skivor på Klara, "typ nio till sent". Vad gäller musikurval meddelar Wanloo på sin blogg att de två nog "kommer hetsa varandra att spela alltmer obskyra TV-seriesignaturer och barnskivor ju längre kvällen lider".

PILSNERFILM I FOKUS

2007-10-12

Läs vad som händer på pilsnerfilmsfronten och näraliggande områden på den mycket aktiva Pilsnerfilm i fokus.

CLARA OCH ERIKA PÅ KULTURNATTEN

2007-10-12

I kväll uppträder Clara Gustavsson (sång) och Erika Hammarberg (piano) med programmet "Pärlor från 30- 40-talet" på Stockholms Kulturhus kulturnatt. Ni kan se dem 19.30, 21.00 och 22.30. Med tanke på Tutta Rolf-jubileet är det en inte alltför djärv gissning att det blir en del Tutta-sånger.

MERA KLANG OCH JUBEL!

2007-10-08

Dags för ännu ett jubileum. I går (den 7 oktober) var det 100 år sedan skådespelerskan Tutta Rolf föddes. Hon hette egentligen Jenny Berntzen och scendebuterade 1925 i Oslo, där Ernst Rolf fick syn på henne tre år senare. I Sverige medverkade hon inte bara i Rolfs revyer, utan också i en rad filmer – den första hette Vi som går köksvägen och hade premiär 1932. Hon for ett varv till Hollywood, och återvände till Sverige igen 1936 där hon fick engagemang hos först Karl Gerhard, och sedan Kar de Mumma.

Den 10 november 1932 spelade Tutta Rolf in en sång av Sören Aspelin, som handlar om aktrisens förhållande till sitt nya hemland. Under hösten hade hon sjungit den i det som skulle bli Ernst Rolfs sista revy, Rolfexpressen på Odeon i Stockholm:

"Fast jag är norska, så tycker jag att
svenska är språket för mig.
Att säga 'lattjo' och 'pirka' om hatt
och att få kallas för 'tjej'.
Kisen jag mötte, som kardan min fått,
han skulle du se, han är flott.

Det är en lattjo stare.
Det är som jag vill ha’re.
Han vill som jag vill och jag vill som han.
Han håller upp humöre’
fast han har ej ett öre,
men gå på händerna är vad han kan.

Han kallar mig för 'fjällan'
fast det är mera sällan,
som han har kysst mig i någon berså,
och månen är för fas-sen
en sak för överklassen,
så ska vi pussas, så sker det ändå."

Så sjöng Tutta Rolf, den svenska pilsnerfilmens ledande flapper, hon som

"gör vad mig behagar
och ler åt alla lagar
som förbjuder det som lockar mig"

- En stilla flirt av Jules Sylvain/Gösta Stevens.

PICKFORD OCH MUSIKALER

2007-10-06

I nya numret av Kapten Stofil skriver vi om två Mary Pickford-filmer, som kan vara inspirationskällor till Astrid Lindgrens berättelser om Pippi Långstrump. Kapten Stofil 22 innehöll en artikel om musikaler vi inte minns. Låt oss koppla samman dessa två ämnen.

Mary Pickford var en av stumfilmens största stjärnor, så det är inte särskilt förvånande att hon även blivit ämne för en musikal. Den heter The Biograph Girl, och hör till gruppen oförtjänta floppar – den uruppfördes i London 1980 och lades ned efter 51 föreställningar. Den finns dock på CD, och trots att det inte är någon helgjuten musikal, innehåller den flera riktigt medryckande melodier i 20-talsstil, till exempel hyllningen till det glada decenniet i charleston-numret ”It’s Nineteen Twenty Five” där Clara Bow, Dorothy Parker och Lillian Gish saluteras.

The Biograph Girl var inte den första musikalen om stumfilmstiden. Redan 1974 hade Jerry Herman/Michael Stewart premiär på Mack & Mabel om ”The King of Comedy” Mack Sennett och hans stora kvinnliga stjärna och fästmö Mabel Normand. Inte heller den gjorde någon större succé, och trots en rad fina melodier lades Broadway-föreställningen ned efter 66 föreställningar. Kanske hade musikalens prosaiska ton något med saken att göra. Verklighetens Mack Sennett var en notoriskt otrogen man som var mer intresserad av pengar än kärlek, något som pjäsförfattarna valt att ta fasta på – en av Sennetts sånger till fästmön heter följaktligen I won’t send roses:

“I won't send roses
Or hold the door
I won't remember
Which dress you wore
My heart is too much in control
The lack of romance in my soul
Will turn you grey, kid
So stay away, kid”

Att Mabel Normand dog ung och aldrig fick sin älskade Mack bidrog säkert också till att den romantiska Broadway-publiken höll sig borta från teatern.

The Biograph Girl och Mack & Mabel utspelar sig i samma tid och miljö, och helt naturligt har de många beröringspunkter. Ibland ligger de dock otillåtet nära varandra. Mack Sennett dyker upp i båda musikalerna med två snarlika sånger: I Just Wanted To Make Him Laugh (Biograph Girl) respektive I Wanna Make The World Laugh (Mack & Mabel). I The Biograph Girl beklagar sig Sennett över D W Griffiths brist på humor:

“First I gave him a warming up routine
I just wanted to make him laugh
He kept trying to make me act Racine
While I kept trying to make him laugh

Do my comedy gags from A-Z
I’m still trying to raise a smile
He says: Give me To Be Or Not To Be
When he should have been rolling in the isles."

I Mack & Mabel försvarar samme Sennett sin svaghet för slapstick-komedi:

"Let Mister Griffith deal with humanity's woes
I'd rather film the guy with the fly on his nose
My goal and my mission
My burning ambition
Is ... I wanna make the world laugh."

Som ni ser är det nästan samma sång. De engelska musikalförfattarna har medvetet eller omedvetet låtit sig inspireras av den amerikanska föregångaren.

Underhållningsbranschen har visserligen alltid varit svag för självförhärligande sånger av den här sorten. Det verkar finnas ett behov hos sångförfattarna att ställa komedi mot drama, och en gång för alla visa de där kultursnobbarna att buskishumor minsann fyller en social funktion. Ta bara Cole Porters sång Be A Clown från filmen Piraten (1948):

“If you become a doctor, folks'll face you with dread.
If you become a dentist, they'll be glad when you're dead.
You get a bigger hand if you can stand on your head.
Be a clown, be a clown, be a clown.”

Tycker ni att texten ser bekant ut på något sätt? Ja, här har vi ett exempel på ren låtstöld. Nacio Herb Brown och Arthur Freed snodde helt enkelt textuppslag och melodi till
Make’Em Laugh, Donald O’Connors klassiska nummer i Singin’ In The Rain (1952):

”Or you could study Shakespeare and be quite elite,
And you charm the critics and have nothin' to eat.
Just slip on a banana peel, the world's at your feet.
Make 'em laugh. Make 'em laugh. Make 'em laugh.”

Hela historien om stölden finns att läsa på The Straight Dope. Singin’ In The Rain är annars det kanske mest berömda exemplet på en musikal om stumfilmstiden – och vad som hände när stum blev tal.

ETT MINDRE KÄNT JUBILEUM

2007-10-06

Som vi tidigare konstaterat är det många 100-årsjubiléer i år. I torsdags var det 100 år sedan barnboksförfattaren Ester Ringnér-Lundgren föddes. Hon skrev 135 böcker, varav de 47 romanerna i serien om Lotta Månsson, skrivna under pseudonymen Merri Vik, torde vara de mest kända.
Borås Tidning har uppmärksammat jubiléet med en artikel.

BILDER FRÅN BOKMÄSSAN

2007-10-02

Nya numret är på väg till prenumeranterna. Under tiden kan ni njuta av några bilder från årets bokmässa.

KETCHUPEFFEKTEN

2007-09-20

Först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan kommer allt på en gång... Det har varit dåligt med svenska stumfilmer på dvd, men den 28 november kommer en hel box med Terje Vigen, Herr Arnes pengar, Erotikon, Körkarlen, Häxan, och Gösta Berlings Saga!

FILMSTADENS DAG PÅ SÖNDAG

2007-09-11

Nu på söndag är det Filmstadens dag i Råsunda! På scenen uppträder Clara Gustavsson med sånger från 30- och 40-talet, och estradören Mattias Enn hyllar Zarah Leander 100 år!

Mellan 12-17 finns möjligheter till guidade visningar av det anrika området, ballonger, Bergmanhyllning i form av utställning med Lennart Nilssons bilder från inspelningen av Djävulens öga... ja allt man kan önska sig en septembereftermiddag.

KARL GERHARD PÅ DVD

2007-09-11

På Karl Gerhard-sällskapets hemsida läser vi följande glada nyhet:

"Karl Gerhard Sällskapet ger i höst ut världens första DVD med Karl Gerhard...

SI VISKARLEN KOMMER
En kväll med Karl Gerhard

Valborgsmässoafton 1960 sände Sveriges Televisions enda kanal ett program med Karl Gerhard på bästa sändningstid. Programmet hade fått namnet ”Si viskarlen kommer” och det är samma namn som Karl Gerhards första enmansrevy hade 1947... Med Åke Falck som producent blev det ett kärleksfullt porträtt av Karl Gerhard i helfigur. Han framför gamla välkända kupletter och en och annan helt nyskriven... Helt underbart är det att få följa Gerhards omsorgsfulla sminkning till Pauline Brunius med assistans av den då unge hjälpredan Göthe Ericson. Ett bravurnummer som Karl Gerhard gjorde redan 1938 och nu upprepar inför TV-kamerorna... Entimmesprogrammet innehåller följande intressanta pärlor, förutom ett intimt samtal med Åke Falck;

1. Tack ska du ha, Karl Gerhard heter jag
2. Alla de gamla fina märkena
3. Midsommarvaka – Hugo Alfvén
4. Filikromens visa – Bellman
5. Tio små negerpojkar
6. Äventyret står och vinkar på andra sidan bron
7. Halleluja
8. En gammal Majpojk
9. Visan om Pauline Brunius".

STOFIL PÅ BOKMÄSSAN

2007-09-10

Kapten Stofil medverkar som vanligt på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I år hittar du oss i monter A02:51.

GLADA ÄNKAN PÅ FOLKOPERAN

2007-09-10

”Operetten kommer aldrig att dö, så länge livsglädjen är bosatt i ett människohjärta”, lär Franz Léhar ha sagt en gång. Hade han rätt? Finns det någon som bryr sig om operett i dag? Det är sant att det knappast skrivs några nya operetter längre, och att nyuppsättningar av de klassiska verken är sällsynta, åtminstone här i Sverige. Operetten har sin storhetstid bakom sig, och i mångas ögon är den säkert en otidsenlig konstform med alla sina champagnetörstande grevar, löjtnanter och husarer. Vad har dessa vällustiga vivörer från tiden före första världskriget att säga en modern publik? Förmodligen ingenting, i varje fall inget djupsinnigt, men det har ju heller aldrig varit syftet. Istället är det just detta – drömmen om livet som en ständigt pågående fest – som är operettens essens, och det som fortfarande förmår locka en publik. Operetthjältarna har egentligen ingenting med verkligheten att göra, de hör lika lite hemma i dubbelmonarkin som i vår värld, de är fantasifigurer som lever utanför tiden och inte kan lastas för dreyfusaffärer och preusseri. Léhar hade helt rätt i att det är livsglädjen, festyran, skrattet, som är den gemensamma nämnaren för alla operetter. Dessutom genomsyras de av en befriande självironi och lekfullhet som gör även de löjligaste och mest tilltrasslade intriger njutbara.

Men det finns hopp för oss operettälskare. Som tidigare meddelats i denna spalt sätter Stockholms Operettensemble upp Läderlappen i oktober. I september nästa år satsar även Folkoperan i Stockholm på operett, då Susanne Osten regisserar Léhars Glada änkan.

Denna operetternas operett är en av dessa världssuccéer, som så när aldrig hade blivit av. Léhar (1870-1948) var redan en framgångsrik kompositör med flera operetter och även några operor bakom sig när han som kapellmästare vid Theater an der Wien erbjöds att sätta musik till en pjäs om diplomatiska förvecklingar kring en rik änka med stor livsaptit och en greve som föredrar nattlivet i Paris framför sitt fosterland. Léhar var dock inte alls något självklart val. Erbjudandet hade först gått till en annan kompositör, den i dag bortglömde Richard Heuberger, vars musik inte föll styckets författare i smaken. Om de hade varit mindre kritiska mot Heubergs försök (han arbetade i tre år på första akten), skulle vi kanske haft en helt annan Glada änkan i dag. Historien saknar inte ironiska poänger, ty några år tidigare hade Heuberger avvisat Léhar, när han sökte arbete som dirigent vid Wiener Konzertverein. ”Denne dirigent passar kanske bra för den klassiska musiken, men när det gäller valser har man ingen användning för honom”, lär Heuberger ha sagt om sin kollega. Léhar fick en minst sagt ljuv revansch.

Glada änkan var ingen omedelbar succé, tvärtom. De två cheferna på Theater an der Wien var synnerligen avogt inställda till det nya verket, så till den grad att den ene av dem, Wilhelm Karczag, lär ha hållit för öronen och ropat : ”Det där är inte musik!”. Det är möjligen en legend; i Léhars version av händelsen uttryckte han sig mer nyanserat: "Det där är inte operettmusik, snarare vaudeville!". Klart är i alla fall att cheferna var missnöjda, de hotade till och med att stoppa premiären och lägga ner projektet, men hindrades lyckligtvis av kontraktsskäl.

Märkligt nog höll sig även publiken avvaktande till en början. Det dröjde någon månad efter premiären den 30 december 1905 innan biljettförsäljningen tog fart på allvar, men sedan var succén ett faktum.

Till Sverige kom Glada änkan första gången den 22 januari 1907. Det skedde på Albert Ranfts Oscarsteater, som slagit upp portarna året innan. Att Emma Meissner skulle bli vår första glada änka var självklart för alla inblandade, men rollen som greve Danilo var länge obesatt. Ett hundratal namn prövades – John Forsell, John Liander med flera– innan man något oväntat fastnade för Calle Barcklind, populär revyartist från Södra teatern, som senare också blev en av våra tidigaste filmstjärnor. Oscarsteaterns uppsättning blev en jättesuccé, och man talade allmänt om en ”änkefeber” hos stockholmarna.

”1907 spred sig en smittsam farsot bland huvudstadens befolkning. Den kännetecknades av hjärtklappning, av en abnorm böjelse för musikutövning, företrädesvis visslande och gnolande, av oro i fötter och ben, ja, på det hela taget av oro. Åkomman kallades ’änkefeber’, och smittohärden var att söka vid Oscarsteatern”, skrev Ingrid Sandberg i sitt trebandsverk ”Våra populäraste operor och operetter” (1943).

Operettgenrens popularitet hos den breda publiken framgår av det faktum att det ofta var just operettartister som fick ställa sig framför kameran när man i början av 1900-talet gjorde kortlivade försök med ljudfilm. Det kallades biofon och innebar ett system med synkronisering av film och grammofonskivor. Calle Barcklind medverkade i fyra av Svenska Bios ljudfilmer, där han bland annat sjöng ”Då går jag till Maxim” ur Glada änkan. Sorgligt nog är ingen av dessa filmer bevarad till eftervärlden. Det är däremot den helt stumma kortfilmen Den glada änkan, som biografen Apollo i Stockholm producerade med Oscarsteaterns två stjärnor. Där ser vi Meissner och Barcklind dansa bostonvals på Centralbadets tak, dit man fick förlägga inspelningen för ljusets skull.

Det skulle bli många fler uppsättningar av Glada Änkan i Sverige. Berömd är Gösta Ekmans och Per Lindbergs så kallade funkis-änka i Konserthuset 1931 med Ekman som Danilo och Zarah Leander som Hanna Glawari. Det var en okonventionell och vågad satsning, där nymodigheterna ibland var rena nödlösningar. Ett problem var att Gösta Ekman inte var någon sångare, och att Hanna Glawaris roll inte var skriven för Zarah Leanders röst. För att få det att fungera blev arrangören Jules Sylvain tvungen att skriva om hela partituret, tempo, tonart – allting ändrades. Dessutom moderniserades musiken - ”Då går jag till Maxim” blev foxtrot, ”Viljasången” ändrades till blues, ouvertyren ströks och ersattes med det berömda valstemat. Slutligen fick Karl Gerhard i uppdrag att fräscha upp librettot. Om Léhar verkligen gav sitt tillstånd till alla dessa ändringar är inte känt, uppgifterna varierar som så ofta inom nöjeshistorien, men i Sven-Olof Sandbergs bok "Säg det i toner" från 1969 finns en rolig, men kanske inte helt sanningsenlig, skildring av alla turerna kring uppsättningen.

Trots nymodigheterna hälsades Ekmans och Lindbergs version med glädje av både publik och kritik, och Viljasången blev ett av Zarah Leanders stora paradnummer. ”Idag, när man gladeligen badar bastu i ’Glada änkan’, skulle vår ’fräcka’ version av den stora operetten inte få någon att ens rynka på näsan”, skrev hon i sina memoarer. ”Men den gången var den djärv. Per Lindbergs bestående insats i operettens angenäma men förkonstlade värld var att han vågade låta bli att vara högaktningsfull.”

Bland andra stora uppsättningar i Sverige kan nämnas Ingmar Bergmans på Malmö stadsteater 1954 med Per Grundén och Gaby Stenberg. Bergman hade också långt framskridna planer på att filmatisera änkan med Barbra Streisand i titelrollen, men därav blev tyvärr intet.

Sextio år efter den svenska urpremiären återkom änkan till Oscarsteatern, nu med Jarl Kulle och Berit Carlberg i huvudrollerna. Kulle upprepade sin roll på Oscars två gånger till, 1974 och 1984. Även hans tolkning av den glada greven ansågs okonventionell, och fick kommentatorer att associera till Chaplin.

Nästa år valsar alltså Hanna Glawari in på Folkoperans scen. Léhar hade kanske rätt i sin tro på operettens framtid.

DEKADENSEN VAR BÄTTRE FÖRR

2007-09-06

Man skulle säkert kunna skriva en hel bok om alla turer kring Joseph Moncure Marchs ökända långdikt The Wild party från 1928. Berättelsen om vaudevilledansösen Queenie och hennes älskare Burrs blev en skandalsuccé på sin tid, förbjöds och beslagtogs, men överlevde, och har inspirerat en rad konstnärer, däribland William Burroughs, som hävdade att det var den boken som fick honom att vilja bli författare.

The Wild Party har filmatiserats en gång och blivit musikal inte mindre än två gånger. James Ivorys film från 1975 var en ganska fri bearbetning av Marchs dikt, handlingen hade flyttats till Hollywood, och berättelsen om Queenie och Burrs sammanlänkades med filmvärldens första stora skandal, åtalet mot Roscoe Arbuckle 1921. Filmen är knappast något mästerverk, men rätt hygglig, och intressant på det sättet att den i sin skildring av det glada 20-talet också speglar sin egen tid, den sexuella revolutionens 70-tal. Filmens Queenie görs av Raquel Welch.

De två Broadway-musikalerna efter Marchs dikt gjorde båda fiasko, mest beroende på att de hade oturen att sättas upp samma säsong, och därmed konkurrerade ut varandra. Båda musikalerna - av Michael John LaChiusa och Andrew Lippa - finns dock utgivna på CD, för den som vill jämföra hur samma diktverk kan tolkas av olika kompositörer.

1994 kom boken i nyupplaga med illustrationer av Art Spiegelman.

Inom kort kommer dikten också i svensk språkdräkt. Det är Hydra förlag, som ger ut en svensk översättning med art deco-inspirerade illustrationer av Elin Jonsson. Snart kan vi alltså läsa hur de klassiska inledningsraderna kan låta på svenska:

"Queenie was a blond and her age stood still,
and she danced twice a day in vaudeville.
Grey eyes.
Lips like coals aglow.
Her face was a tinted mask of snow.
What hips,
What shoulders,
What a back she had!
Her legs were built to drive men mad.
And she did.
She would skid.
But sooner or later they bored her:
Sixteen a year was her order."

GÅRDAGENS VÄRLD I DAG IGEN!

2007-09-05

Vi blir alltid lika glada när vi upptäcker entusiaster som idogt arbetar på att göra nöjeshistoria tillgänglig på nätet.

Björn Jakobsson startade redan 2005 en blog, där man kan lyssna på gamla 78-varvare ur hans digra samling. Sidan har legat nere ett bra tag nu, men i somras drog han igång verksamheten igen.

Vi vill också uppmärksamma alla på Donna Mobile som dokumenterar turnerande kvinnliga musiker från 1945 och framåt.

VÄLKOMMEN TILL MIN DRÖM

2007-09-01

Hallo, my dear friends…

Dags att skriva lite om Tiny Tim igen. Anledningen denna gång är Rhino Records trippel-CD God Bless Tiny Tim, som förutom Tinys tre album på Reprise, också innehåller mängder av singlar, outgivet studiomaterial och demoinspelningar. Skivan släpptes redan förra året i en begränsad upplaga av 3000 exemplar. Vi var sent ute, vårt exemplar har nummer 2 451, så den som är intresserad gör klokt i att beställa skivan omgående.

Tiny Tims excentriska personlighet och egendomliga vanor har länge stått i vägen för hans obestridliga musikaliska talang. Stupido är förvisso medskyldig till denna fokusering på Tinys person; i tidigare artiklar har vi ägnat stort utrymme åt anekdoter om hans renlighetsmani, matvanor och sexliv. Det är oundvikligt, för Tiny var onekligen en fascinerande människa, ”den mest gåtfulla personen på den här planeten”, som skivproducenten Big Bucks Burnett konstaterade.

Rhino Records har gjort en stor insats för att återföra intresset till det som borde vara huvudsaken: Tinys musik. Tidigare har de utgivit en inspelning av sångarens legendariska Albert Hall-konsert i London 1968, och nu har de alltså släppt hans tre album på prestigefyllda skivbolaget Reprise: God Bless Tiny Tim, Tiny Tim’s Second Album och barnskivan For All My Little Friends.

Med CD-boxen följer ett innehållsrikt litet häfte med en intressant artikel av Barry Hansen (Dr Demento), som sätter in Tinys tre album i sitt musikhistoriska sammanhang. Hansen betonar arrangören/producenten Richard Perrys betydelse för det lyckade slutresultatet. Utan att tvinga sin artist till musikaliska kompromisser sammansmälte han Tinys förkärlek för populärmusik från 20- och 30-talet med hippie-erans psykedeliska tongångar. Med säker hand valde han ut gamla favoriter som Irving Berlins antikrigssång Stay Down Here Where You Belong, ursprungligen en sång om första världskriget, men perfekt i 60-talets USA där protesterna mot Vietnamkriget växte för varje dag. Tiny Tim må ha varit en främmande fågel vart han än kom, en unik artist som inte hörde hemma någonstans, men samtidigt låg, som Hansen påpekar, blandningen av nostalgi och psykedelia i tiden. Perry var starkt influerad av Beatles, som i Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band (1967) visat vägen med sin mix av gammal music hall-stomp (When I’m 64) och droginspirerade visioner (Lucy In The Sky With Diamonds). God Bless Tiny Tim är Tinys bästa studioalbum, en höjdpunkt i hans karriär. Eftervärlden minns honom bäst för hans falsettsång, men här uppvisar han många mindre kända sidor. Till skivans bästa nummer hör till exempel den vidunderligt vackra Strawberry Tea, en psykedelisk ballad som påminner om de lyriska numren på Sgt Pepper.

Tinys andra LP, lämpligt nog döpt till Tiny Tim’s Second Album, når kanske inte upp till samma höjder som debutalbumet, men innehåller ändå strålande versioner av gamla klassiker som My Dreams Are Getting Better All The Time och As Time Goes By. Däremot är vi kanske inte lika förtjusta i Tinys version av Great Balls Of Fire, även om den blev en mindre hit och hamnade på singellistan. Tiny gjorde sig inte riktigt bra som rocksångare, och den rock-CD han utgav många år senare är ganska svårlyssnad, för att uttrycka det milt.

Den tredje och sista LP:n på Reprise var en barnskiva, For All My Little Friends. Det skulle vara intressant att träffa några som verkligen lyssnat på den skivan som barn. Tyckte de att Tiny Tim var en rolig lekfarbror eller blev de bara rädda? Vi kan tänka lätt föreställa oss båda reaktionerna. Här finns dock flera oemotståndliga nummer, som Shirley Temples gamla slagdänga On The Good Ship Lollipop och Frank Crumits hit från 1920 I’m A Lonesome Little Raindrop (ett slags amerikansk Droppen Dripp och Droppen Drapp).

Det mest glädjande på denna CD-utgåva är förstås alla singlar och demoinspelningar, däribland 45 tidigare outgivna spår. Flera av singlarna var okända för oss, några av dem är producerade av Richard Perry under åren 1968-69 och håller samma klass som LP-skivorna. Här finns den vackra melodin Why, där Tiny sjunger duett med sin unga, men inte fullt lika tonsäkra hustru Miss Vicki (sången finns för övrigt i en svensk version av Karl Gerhard, Våningen inunder). Men Tiny gav sig även på nyare låtar. Tidigare outgiven är den Richard Perry/Gene Shiveley-producerade versionen av Doors People Are Strange, som framstår som denna samlings stora fynd. Morrisons och Kriegers suggestiva ballad om främlingskap får en ännu mer spöklik klang genom Tinys falsettröst och ukulele. Här har vi någon som verkligen visste vad han sjöng om!

På sista CD:n finns demo-inspelningar där Tiny framför den ena gamla schlagern efter den andra ur sin till synes outtömliga repertoar. Samlingen utgör en påminnelse om Tinys insats för att lyfta upp gamla Tin Pan Alley-låtar ur glömskan. Hur många hade hört Then I’d Be Satisfied Life, On The Old Front Porch eller ens Tip-Toe Thru’ The Tulips innan Tiny gjorde dem till sina?

Autenticitetsbegreppet i konsten har ofta ifrågasatts. Många menar att det är en meningslös distinktion, och att det inte går att skilja på falskt och äkta uttryck. "The most important thing in acting is honesty. If you can fake that, you've got it made”, lyder ett gammalt skådespelarskämt. Vi ska inte gå in på den diskussionen här, men när man lyssnar på Tiny Tim är det svårt att förhålla sig kritisk, nog känns det här så genuint det kan bli? Welcome To My Dream, sjunger Tiny på det första spåret till God Bless Tiny Tim, och man tror verkligen att han slagit upp dörren till sina innersta drömmar på vid gavel. Att han utstod spott och spe i decennier gör honom ju inte mindre trovärdig.

Till sist: sången Mickey The Monkey, som Tiny framför på sin barnskiva, har en text som osökt får en att undra om den inte handlar om Tiny Tims förhållande till sin publik:

While you’re watching me, I am watching you too
You’re as funny to me as I am to you
I’m Mickey the Monkey, the pride of the zoo.

STUMT PÅ SLOTTSBIOGRAFEN

2007-08-31

Under perioden efter ljudfilmens genombrott i slutet på 20-talet och fram till videons intåg på 80-talet var möjligheten att se gammal stumfilm minst sagt begränsad. Visst fanns det filmklubbar som visade stumfilm, men det blev oftast ett mindre urval av de allra största filmerna, till exempel Moderna tider, Pansarkryssaren Potemkin, Herr Arnes Pengar, osv.

Nu när alla oroar sig för biografdöden har stumfilmen paradoxalt nog fått något av en renässans. Inte bara genom att även mer obskyra stumfilmer nu finns tillgängliga på dvd, ofta i vackert restaurerade kopior, eller att entusiaster och eldsjälar arrangerar egna stumfilmsfestivaler. Det blir allt vanligare att stumfilmer turnerar världen runt med nyskriven musik; här i Sverige har framför allt Matti Bye ägnat sig åt den nygamla konsten att komponera stumfilmsmusik. Genom hans och andras insatser har många upptäckt det speciella med film utan tal, den meditativa stämning som publiken försätts i, det ofta vackra svartvita fotot, och närheten till en svunnen tids miljöer, tankar och värderingar. "We didn't need dialogue", som Norma Desmond säger i Sunset Boulevard. "We had faces!"

Slottsbiografen i Uppsala visar regelbundet stumfilm, och under Kulturnatten i september fortsätter de sin tradition med stumfilmsfarser ackompanjerade av pianisten Edward von Past. En passande miljö eftersom det är en av Sveriges äldsta bevarade biografer, den byggdes 1913-14.

DET VAR PÅ RYDBERGS BAR...

2007-08-28

När vi ändå är inne på Mattias Enn kan vi passa på att nämna lite om hans kommande aktiviteter.

Den 7 oktober uppträder han på Konserthuset i Stockholm med programmet "Oss estradörer emellan" - en hyllning till Karl Gerhard med Meg Westergren som konferencier.

I november sjunger han finsk tango på svenska och texter av Tove Jansson, Bengt Ahlfors med fler. Plats: Musiksalong Gabriel & Hilda på Östermalm i Stockholm.

"Enn finns det hopp" heter ett program med Enns egna kupletter och monologer, som framförs på nyårsafton på restaurang Cuckoo i Stockholm.

I februari ger han några lunchkonserter på Dansmuseet i Stockholm om och från Stockholms sekelskifte, "Det var på Rydbergs bar".

Läs mer i Enns kalendarium.

GERHARD OM GERHARD

2007-08-27

På TV4 Nyhetsmorgons hemsida kan man just nu se Per Gerhard berätta om den bok han har skrivit om sin far Karl Gerhard. I samma program framför också Mattias Enn Alla de gamla fina märkena.

POVEL PÅ CINEMATEKET

2007-08-23

Cinemateket i Stockholm och Göteborg visar Povel Ramel-filmer under oktober och november (fem i Stockholm, tre i Göteborg). Till Stockholms-visningen av Povels bästa film Ratataa eller The Staffan Stolle Story den 14 oktober, inledningstalar Gunwer Bergkvist, som nyligen fyllde 75 år.

I Göteborg den 11 november visas också den nyrestaurerade kopian av Madame de Thèbes av Mauritz Stiller, som tidigare visats i Stockholm.

NY BABS-CD

2007-08-20

"Årets skivsläpp" kallar Vax Records sin CD-utgåva av tidigare outgivna inspelningar med Alice Babs, Jan Johansson och Georg Riedel, och det får man väl hålla med om. Illusion släpps i dag, och kan beställas direkt från skivbolaget.

NU HYLLAR VI TILLBREKT

2007-08-15

I dag gratulerar vi Martin Ljung på 90-årsdagen!

(Rubriken är hämtad från en födelsedagssång i Povel Ramels TV-serie Semlons gröna dalar, där Ljungs rollnamn var Tillbrekt Pytting. Repris, tack!).

TINA HYLLAR POVEL

2007-08-14

På sin blogg skildrar Tina Ahlin förberedelserna inför Povel-hyllningen på Gustav Adolfs torg på onsdag (se telegram för 13 augusti).

FRÅN SCEN OCH CABARET

2007-08-14

Stockholms Operettensemble slår på stort i höst, och sätter upp en av de mest älskade operetterna - Läderlappen av Johann Strauss d y, ett verk som blivit känt inte minst för sin fantastiska ouvertyr. Uppsättningen har premiär på Boulevardteatern i oktober.

Göteborgsoperan satsar på klassisk musikal i oktober med Lerner & Loewes My Fair Lady. Regissören Rikard Bergqvist har bearbetat Gösta "Flips" Rybrants klassiska översättning och bland annat ändrat den stockholmska språkövningen "Den spanska räven rev en annan räv" till en göteborgsk: "All nederbörd förstörde körsbärsskörden".

UKULELE-ORKESTERN KOMMER TILLBAKA

2007-08-14

The Ukulele Orchestra of Great Britain kommer tillbaka till Sverige i oktober. I Uppsala spelar de på Regina onsdag 17/10 - lördag 20/10, och i Stockholm på Scalateatern söndag 21/10 - måndag 22/10.

UOGB är bandet, som visar att allting låter bra på ukulele, från Bach, Formby och Bowie, till Sex Pistols och Nirvana.

KULTURFESTIVALEN HYLLAR POVEL

2007-08-13

På onsdag den 15 augusti kl 20.00 hålls en hyllningskonsert till Povel Ramel på Gustav Adolfs torg i Stockholm i samband med kulturfestivalen.

JA MÅ HON LEVA!

2007-08-09

I dag fyller den tjeckiska jazzsångerskan och skådespelerskan Eva Pilarova 68 år. På 60-talet medverkade hon i flera musikfilmer och arbetade med kabaret-duon Suchy & Slitr på den berömda Semaforteatern i Prag, men hon uppträder fortfarande, och gästade Sverige så sent som 2003. Sin allra finaste insats på film gjorde hon i Kdyby tisic klarinetu, som finns tillgänglig på dvd och rekommenderas varmt till alla vänner av filmmusikaler. Eva Pilarova är också god vän till författaren Josef Skvorecky, och förebild för hans kvinnliga deckarhjälte Eva Adamova.

Se och hör Eva Pilarova sjunga duett med Waldemar Matuska i Suchy & Slitrs vackra Ach, ta láska nebeská, och Pilarova sjunga solo i Rekviem. Och – dagen till ära – varför inte dansa lite till en oemotståndlig tjeckisk twist?

Se också David Nessles blogg.

Mattias Enn nominerad

2007-08-08

Mattias Enn är nominerad av tidningen City till Månadens stockholmare i juli.

Motiveringen lyder: "kuplettsångare och estradör, som gjorde stor succé på Allsången och höjde ribban med sin - i dag ovanliga - elegans. I mer än ett decennium har han gjort sina hyllningar till Karl Gerhard, Zarah Leander och Ernst Rolf. Nu fick han sitt eget genombrott."

Övriga nominerade är Lillian Westerberg, generalsekreterare för Tall Ships Races, och Siggi Jónsson, tränare i Djurgården fotboll.

Så här gör du för att rösta:

Skapa ett sms i din mobil. Skicka till 72580. (Kostnad: 5 kronor + trafikavgift.)

1. Lillian Westerberg.
Skriv City (mellanslag) ordet månad (mellanslag) 1

2. Siggi Jónsson. Skriv City (mellanslag) ordet månad (mellanslag) 2

3. Mattias Enn Skriv City (mellanslag) ordet månad (mellanslag) 3

Exempel: City månad 1

1:a pris: Ett månadskort på SL.
2-10:e pris: Två biobiljetter.
Skicka sms:et senast den 18 augusti klockan 15.00.

DOLLY OCH ZARAH HYLLAS

2007-08-01

I kväll drar klubben Någonstans i Sverige in på Lasse i Parken vid Hornstull i Stockholm. Cookies'n'Beans och Beata Harryson hyllar Dolly Parton och Zarah Leander.

Den 24 augusti återkommer Cookies-n-Beans till Lasse i Parken med ett Dolly Parton-program och den 31 augusti är Någonstans i Sverige åter för att hylla den svenska folkparken.

Se vidare i Lasse i Parkens kalendarium.

STOFIL I SMÅLANDSPOSTEN

2007-07-25

Joakim Lindengren intervjuades i Smålandsposten den 3 juli.

GRATTIS SIGNE!

2007-07-20

Här har vi fått ytterligare ett skäl att rulla hatt.

Den 29 juni var det 100 år sedan Signe Kassman föddes. Hon var dotter till bankiren Gunnar Kassman, som bildade bankir-aktiebolaget Gunnar Kassman & Co och var nära vän till Ivar Kreuger.

Till Signes 16-årsdag 1923 spelade familjen in en grammofonskiva, där mamma, pappa, Ture, lilla Gösta och jungfrurna Ami och ”Toppan” är med och gratulerar. Det är pappa Gunnar som pratar mest, och även läser en dikt av Viktor Rydberg. Skivan skulle skickas till London, där Signe befann sig.

På Ljud- och bildarkivets hemsida kan vi nu lyssna på denna grammofonskiva, och läsa lite om bakgrunden.

ALLSÅNG PÅ NÄTET

2007-07-18

Om ni missade Mattias Enns magnifika framträdande i Allsång på Skansen i går kan ni se programmet på SVT:s hemsida. Där kan ni också under rubriken Allsångshistoria bland annat se en kort filmsnutt med den förste allsångsledaren på Skansen, Sven Lilja.

TILLBAKA TILL FRAMTIDEN

2007-07-16

"Morgondagens värld - redan i dag!" löd science fiction-tidskriften Häpna!:s paroll på 50- och 60-talet. Här på Stupido har vi alltid följt motsatt devis: "Gårdagens värld - i dag igen!". Därför vill vi gärna rekommendera bloggen Modärna tider - om det modärna i det moderna, som följer samma principer. Här kan man läsa om 20-talets stora stjärnor - Ivor Novello, Djuna Barnes, Gösta Ekman, med flera - och få tips om nostalgiklubbar och stumfilmvisningar.

I bloggens programförklaring heter det:

"Det här är en tillflyktsort för alla oss som insett att ingenting nånsin kommer att slå den s k mellankrigstiden när det gäller estetik, konst, musik, mode, nöjen och allmänt jävlar anamma. Varför 'modärna'? För att sidan inte handlar om saker som är moderna i allmänhet, utan om saker som var moderna under mellankrigstiden, då 'modern' ibland stavades 'modärn' under inflytande av tyskan. Samt som en association till Chaplin-filmen förstås."

När vi ändå håller på kan vi rekommendera Thatfoxhuntingman, som också sysslar mycket med det modärna, och även bjuder på poddradion På nattkröken.

Och ni har väl sett att Terassorkestern också har skaffat sig en blogg, som inte bara handlar om orkesterns aktiviteter, utan även tipsar om vad som är på gång på swingfronten.

LISSI VÄDJAR

2007-07-13

Lissi Alandh, lysande revystjärna hos både Knäppupp och AB Svenska Ord, tillika underskattad sångerska, vädjar till TV-tittarna att betala licensen. Från 1956.

STOFIL I KULTURRADION

2007-07-13

Nu kan ni lyssna på intervjun med Joakim Lindengren i Kulturradions 30-dagarsarkiv.

NOSTALGI-PICKNICK

2007-07-11

TOFS, Ekman-Sällskapet, DEG u b (Dagmar Ebbesens Gemenskap under bildande) med flera inbjuder till Nostalgi- och pilsnerfilmspicknick lördagen den 4 augusti på Djurgården i Stockholm. Exakt plats och tid meddelas senare. Egen medtagen picknick-korg innehållandes skaffning i både fast och i flytande form föreslås. I övrigt blir det underhållning, musik, vevgrammofon, mässingsorkester, sketcher och umgänge.

Läs mera på Pilsnerfilm i fokus.

FLICKA OCH HYACINTER PÅ DVD

2007-07-11

Gamla svenska filmer på dvd är vi inte bortskämda med. Det är mest Svensk Talfilms produktioner, framför allt Åsa-Nisse, som funnits tillgängliga. Detta sorgliga tillstånd vill det nystartade bolaget Studio S Entertainment, som drivs av hängivna filmentusiaster, råda bot på. De har redan hunnit med att släppa två tidiga Bergman-filmer, Musik i mörker och Fängelse, och i december kommer Hasse Ekman-klassikern Flicka och hyacinter i en mycket efterlängtad utgåva. Att Hasse Ekmans filmer inte funnits på dvd tidigare är minst sagt märkligt, och Studio S ska ha all heder för denna satsning.

Om ni undrar, så är firmanamnet "Studio S" en hyllning till pionjärerna inom videobranschen. Studio S var det debattprogram i TV, som 1980 uppmärksammade det s k videovåldet, och därmed ofrivilligt bidrog till videoteknikens genombrott i Sverige.

TILL POVEL RAMELS MINNE

2007-07-10

Det blev en fin minneskonsert för Povel Ramel i Stadshuset i går. Med den omsorgsfullt utvalda musiken betonade arrangörerna såväl poesin som humorn och livsglädjen i Povels verk. Välkända stycken som "Håll musiken igång" - framförd av Anne-Lie Rydé och Svante Thuresson - samsades med mindre kända melodier, som den på povelskt sätt både vackra och roliga "Den finska klockan" med The Real Group. En stark insats gjorde också LaGaylia, som bjöd på en oemotståndlig version av "Ta av dig skorna".

Hasse Alfredson berättade om alla kickar han fått av Povel genom åren, barnbarnen bidrog med underbara historier om Povel som lekfarbror, och Johan Ulveson läste högt ur Povels beundrarpost, men mest minnesvärd var nog ändå Claes Erikssons korta och välformulerade betraktelse, i vilken han vände sig emot den vanliga föreställningen att humor skulle vara en färskvara. I all stor komik, hävdade han, finns en poesi som omvandlar "bäst före"-datumet till ett oändlighetstecken.

Povel Ramels familj har beslutat att till hans minne stödja Naturskyddsföreningens arbete för bevarandet av hotade fågelarter.

PG 90 1909-2
BG 165-5380
Ange "Till Povel Ramels minne" på talongen.

Som alternativ finns Povels egen Karamelodiktstipendiefond - för främjandet av nyskapande artisteri. Fonden förvaltas av Kungliga Musikaliska Akademin.

BG 5371-3160
Ange "Till Povel Ramels minne" på talongen.

ALBERT ENGSTRÖM-PRISET

2007-07-09

I kväll ska vi gå på minneskonsert för Povel Ramel i Stockholms Stadshus.

Medverkande är bland många andra Hasse Alfredson, som just tilldelats Albert Engström-sällskapets pris. Stupido gratulerar!

Priset utdelas lördagen den 14 juli på Albert Engström-muséet i Grisslehamn.

KARL GERHARDS RADIOLICENS

2007-07-09

Så här såg Karl Gerhards radiolicens ut.

JOAKIM LINDENGREN I KULTURRADION

2007-07-08

Joakim Lindengren intervjuas i Sveriges Radio P1, torsdagen den 12 juli 2007 klockan 14.30.

ALLA VAR DÄR!

2007-06-20

Nu har vi lagt ut några bilder på vår vimmelsida från Sunkit den 7 maj, då skivomslagsboken gästade klubben. (Vi tackar Erik Brodin för bilderna).

KLUBB SUPER-8 I KVÄLLSÖPPET

2007-06-19

I Klubb Super 8:s senaste nyhetsbrev läser vi följande:

Torsdagen den 21 juni klockan 22.35 har TV4:s Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius temat svenskens bild av Sverige och utlandets bild av svensken.

Bland annat kommer man att diskutera synen på Sverige som den sexuella frigjordhetens land, och filmerna som förmedlade bilden av den svenska synden till omvärlden.

Gäster är bland andra Klubb Super 8:s Rickard Gramfors, 70-talets exploitationstjärna Christina Lindberg, från bland annat Anita - ur en tonårsflickas dagbok och Thriller, och skådespelerskan Kim Anderzon, som var med i Kärlekens språk och Kyrkoherden.

MATTIAS ENN I ALLSÅNG PÅ SKANSEN

2007-06-14

Missa inte estradören Mattias Enn, som uppträder i Allsång på Skansen den 17 juli.

STOFIL I GP MOTOR

2007-06-14

Joakim Lindengren intervjuas i Göteborgs-Posten Motor.

1922-2007

2007-06-06

Dagen då inga melodier vi hör
Den dagen då allt blir tyst och visorna dör
Då varje sång
som liv och värme ger
ej finns inom oss mer
Hur undgå den dagen?

Jo, lev och älska!
Kring kärleken är tillvaron rik
Så älska!
Kring den som älskar uppstår musik

Vad finns väl kvar
att leva livet för
dagen
den dagen då visorna dör?

STOFIL I KULTURKVARTEN

2007-05-25

I torsdags talade Jesper Huor om bland annat Kapten Stofil i Obs! Kulturkvarten. Lyssna i programmets 30-dagarsarkiv.

UTE NU!

2007-05-19

Kapten Stofil 26 är ute nu. Läs mer på David Nessles blog, och köp från oss eller någon trevlig återförsäljare.

ALLA VAR DÄR!

2007-05-19

Måndagen den 14 maj firade vi boken Sveriges sämsta skivomslag med en fest på bokförlaget. Bilder hittar ni på vår vimmelsida.

SKIVOMSLAGSBOKEN GÄSTAR SUNKIT

2007-05-07

I kväll på musikklubben Sunkit i Stockholm spelar Mattias Boström, Martin Kristenson och Fredrik af Trampe musik från de skivor som ingår i boken Sveriges sämsta skivomslag.

Detaljer om tid och plats hittar ni i Sunkits kalender.

TINYS KYSS

2007-05-07

I morgon firar vi som vanligt årsdagen av Tiny Tims första kyss. Läs mera under 8 maj i Dagens jubilar.

EN EFTERLÄNGTAD BOK

2007-04-30

Här kommer en glad nyhet för alla Karl Gerhard-beundrare. Per Gerhard utkommer i augusti med en 430-sidig bok om sin far på förlaget Lind & Co!

I förlagets katalog läser vi:

"Karl Gerhard är inte bara en centralfigur i svensk nöjeshistoria. Han är också estradören, författaren, skådespelaren, satirikern och artisten som arbetade med sin tids alla stora och som än i dag fortsätter att fascinera.

För första gången skriver nu hans son, Per Gerhard, en utförlig biografi om sin märklige far. Vi får kliva in bakom kulisserna och ta del av Per Gerhards personliga minnen av sin far. Han skriver öppet om sidor av Karl Gerhards liv som det tidigare har talats tyst om. Var det en slump att han fann musiken till "Den ökända hästen från Troja" under ett besök i Moskva? Var Karl Gerhard i själva verket kommunist? Och hur förhöll det sig egentligen med kärleken?

Karl Gerhard var den store revykungen och efterlämnade minst 60 revyer och 4000 kupletter. Han spelade tennis med Gustav V, kämpade mot Nazityskland, drev med kändisar och makthavare, men han gjorde det alltid på sitt eget vis. Trots att Karl Gerhard betraktas som en legend och en av våra största teaterpersonligheter har det fram tills nu inte funnits någon riktigt uttömmande biografi. Här får vi följa hans utveckling från ungdomsårens förvillelser fram till höjdpunkterna i hans karriär."

LINDENGREN I DN

2007-04-24

Joakim Lindengren intervjuas i dag i Dagens Nyheter med anledning av det nya seriealbumet För en handfull folkvett.

NYTT STOFIL-ALBUM

2007-04-23

Optimal Press är tillbaka, och nu släpper de ett nytt album med Kapten Stofil, För en handfull folkvett, som innehåller serier från de sexton första numren av tidningen.

STOFIL PÅ SVENSKTOPPEN

2007-04-21

I skrivande stund finns en intervju om boken Sveriges sämsta skivomslag på Aftonbladets web-TV, under rubriken "Livsstil".

I morgon söndag intervjuas författarna i P4:s Svensktoppen.

ANDREA DIGGAR!

2007-04-12

Filmkrönikans Andrea Reuter uppmärksammar Boströms/Kristensons/af Trampes bok Sveriges sämsta skivomslag på sin blogg: "Det här är verkligen den perfekta presenten till en inflyttningsfest eller andra fester man har svårt att hitta passliga gåvor till, en bok att ha framme på soffbordet eller ännu hellre på toan."

TINY TIM 75

2007-04-12

Vi hyllar dagens födelsedagsbarn med att köra denna magnifika rockvideo på evighetsslinga.

POVEL RAMEL OCH MUSIKEN

2007-04-11

Johanna Broman Åkesson, som medverkade med artikeln När rumban och samban kom till Sverige i Kapten Stofil 20-22, har publicerat boken Povel Ramel och musiken på Ehrlingförlagen. Broman Åkesson arbetar just nu på en doktorsavhandling i samma ämne.

SPX07

2007-04-10

Kapten Stofil säljer tidningar, böcker och annat under Small Press Expo 2007 den 27-29 april på Kulturhuset i Stockholm.

HEY PACHUCO!

2007-03-22

Royal Crown Revue, bandet som drog igång neoswingvågen, spelar på Debaser i Stockholm den 26 april, och på Kulturmejeriet i Lund nästa dag.

NYA FILMER FRÅN KLUBB SUPER-8

2007-03-22

Våra vänner på Klubb Super-8 fortsätter oförtröttligt sitt rotande i den svenska filmhistorien.

Förutom nya dvd-utgåvor som Eva - den utstötta, Som havets nakna vind med mera, kommer man i maj tillsammans med Folkets Hus och Parker att släppa tre Ingmar Bergman-filmer, som aldrig tidigare funnits tillgängliga på dvd: Det regnar på vår kärlek, Skepp till Indialand och Nära livet.

I samma veva släpper man också Arne Mattssons Hon dansade en sommar på dvd.

SVERIGES SÄMSTA SKIVOMSLAG

2007-03-22

I april släpps Mattias Boströms, Fredrik af Trampes och Martin Kristensons bok Sveriges sämsta skivomslag på Känguru förlag.

När 78-varvarna försvann på 50-talet och ersattes av vinylskivor innebar det inte bara längre speltid och bättre ljud. Med de stora skivkonvoluten fick även bildkonstnärerna ett helt nytt forum och en större möjlighet att nå ut till sin publik. Många skivomslag har blivit klassiska och ställts ut på konstmuseer: Beatles Sgt. Pepper, Andy Warhols Velvet Underground, Bob Dylans Highway 61 Revisited.

Men de bästa konstnärerna stod inte till buds för alla artister, som istället fick hålla till godo med snabbt hoprafsade och illa genomtänkta reklambilder. När vi ser dessa skivomslag i dag framstår de inte sällan som oavsiktligt komiska fullträffar.

I boken Sveriges sämsta skivomslag har författarna samlat några av de märkligaste svenska vinylomslagen genom tiderna, från skivor som en gång gick ut i massupplagor, men som nu fallit i oförtjänt glömska. Varje omslag beledsagas av en kommenterande text – om artisten, skivan eller annan kuriosa i sammanhanget. Boken innehåller även ett förord om skivomslagskonstens historia.

De här skivomslagen har kanske inte ställts ut på museum, men de är inte desto mindre värda uppmärksamhet. För vem kan inte hysa en ofrivillig ömhet inför män som kramar grisar, natursköna familjefoton från Pajala och Loffe Carlsson med ett par ägg?

SVENSKA ORD PÅ DVD

2007-03-22

Åtta Hasse & Tage-revyer släpps den 25 april på en dvd-box, som innehåller mer extramaterial än vad vi vågat drömma om, bland annat den engelskspråkiga versionen av Gula Hund - "Yellow Dog".

HELBALL

2007-03-22

På YouTube kan man nu se den 100-årsjubilerande divan i ett nummer från Hasse & Tages revy Konstgjorda Pompe. Vi diggar!

KARL GERHARD-UTSTÄLLNING

2007-03-19

I senaste numret av Karl Gerhard-sällskapets medlemstidning Jazzgossen läser vi att en Karl Gerhard-utställning är på gång på Nostalgia i Fågelfors.

Det verkar hända rätt mycket i Karl Gerhard-sällskapet just nu, och vi rekommenderar alla som är det minsta intresserade av svensk revyhistoria i allmänhet, och Karl Gerhard i synnerhet, att lösa medlemskap.

NESSLE I RADION

2007-03-16

Den 7 mars medverkade David Nessle i radioprogrammet Kvällspasset och talade om god och dålig smak. En liten tid till kan man höra programmet på nätet. Gå in på Sveriges Radio och leta fram Kvällspassets 30-dagarsarkiv, 7 mars. Nessle dyker upp i programmets andra block.

Vem är Eva Adamova?

2007-03-16

I februari i år deltog Martin Kristenson i en konferens om kvinnor och litteratur arrangerad av Literární akademie i Prag. Han talade om författaren Josef Skvoreckys kvinnliga deckarhjälte Eva Adamova. Talet finns att läsa på Josef Skvoreckys hemsida.

För tre år sedan deltog Kristenson i en konferens med anledning av Skvoreckys 80-årsdag. Det talet finns också att läsa på hemsidan.

Josef Skvorecky medverkade med en novell i Kapten Stofil 9.

NÅGONSTANS I SVERIGE

2007-02-26

Vi har försummat att rapportera om den nostalgiska klubben Någonstans i Sverige, som kör på jazzklubben Stampen i Gamla Stan i Stockholm. Den första kvällen har redan gått av stapeln och rapporteras ha varit mycket lyckad. Gamla schlager både från scen och på skiva med ett avslutande charlestondisco låter onekligen lockande.

Nästa kväll är preliminärt satt till den 21 mars.

ZARAH IGEN

2007-02-22

Ett Zarah Leander-sällskap har nyligen bildats, och information om hur man blir medlem finns på deras hemsida.

Där hittar vi också uppgiften att ett Zarah Leander-museum är på gång lagom till hennes 100-årsdag.

Läs mera om Zarah på Zarah Leander-bloggen.

MERA ZARAH

2007-02-19

Med anledning av att Zarah Leander skulle ha blivit 100 år den 15 mars kommer Goethe-institutet i Stockholm att arrangera en helkväll kring den berömda divan den 29 mars klockan 18.30.

Jutta Jacobi talar, Mattias Enn sjunger sånger ur Zarahs repertoar, och den tyska filmen La Habanera visas.

ALL YOU NEED IS LOVE

2007-02-10

Den 17 februari är det dags igen för Hootchy Kootchy Club på Södra Teatern i Stockholm. "Va Va Voom Valentine" är rubriken på denna kväll, som går i kärlekens tecken. "Klä dig i bästa Valentine-kostym för att förföra och bli förförd", uppmanar arrangörerna.

Temat kärlek har inspirerat oss på telegramredaktionen att botanisera i våra skivsamlingar efter vackra, roliga eller på annat sätt minnesvärda kärlekssånger. Det finns förstås hur mycket som helst att välja på, men den första sången vi kommer att tänka på är "Kärlek måste vi ha, om än aldrig så lite", ur Offenbachs Sköna Helena. Den passar utmärkt, inte minst därför att denna operett hade svensk premiär i maj 1865 just på Södra Teatern, där Hootchy Kootchy huserar. (För den svenska översättningen stod den flitige Frans Hedberg.)

Nu kan man tycka att det har skrivits så många kärlekssånger genom tiderna att ämnet borde vara svårt att variera. Att rakt på sak säga "jag älskar dig" blir i längden lite torftigt. Många schlagerförfattare tycks därför ha tävlat om att hitta slående och oväntade liknelser för kärleken. Särskilt märkbart blev det i de sånger som skrevs på 30- och 40-talet. Där hittar vi ofta halsbrytande och överraskande metaforer - ibland krystade, men för det mesta väldigt roliga. Mästaren på området var Cole Porter. Läs till exempel texten till A Picture Of Me Without You från 1935 eller You're The Top från året innan.

Ibland använde man tekniska nymodigheter för att illustrera kärleken, som i den här sången av Henderson/Brown/De Sylva om tidens stora sensation talfilmen:

If I had a talking picture of you
I would run it everytime I felt blue
I would sit there in the gloom
of my lonely little room
and applaud each time you whispered:
I love you, I love you.

Svenskarna var inte sämre, och 1937 spelade Hasse Ekman och Birgit Rosengren-Ahrle in "Det finns ingen gräns" med musik av Kai Gullmar och text av Herr Dardanell och Dix Dennie. I dag skulle nog ingen våga sig på rimordet "barnkonterfej", men då gick det bra:

Det finns en gräns till och med för vad sportens
amatörer förtjänar per dag (...)
Det finns en gräns till och med för Husmoderns
förråd av kungliga barnkonterfej,
men det finns ingen gräns för min kärlek,
min kärlek till dig.

1930 sjöng Karl Gerhard in en rolig kuplett, inspirerad av den amerikanska schlagern "You're The Cream In My Coffee":

Du är kraften i melonen
Du är saften i citronen
Den som vore skrotten i ditt äppelhus (...)

Du är gallret i mitt fängsle
Du är solen i mitt liv
Du är skivan på min resegrammofon
Du är stroppen i mitt hängsle,
veven på mitt positiv
Du är räntan på mitt amorteringslån (...)

Du är vinet i mitt lilla wienerbröd
Du är strängen på mitt racket
Du är allting ljuvt och vacke't
Låt mig vara smulan i ditt överflöd.

Till slut blev de fantasirika metaforerna så vanliga i schlagerbranschen att det återigen blev originellt att bara sjunga "jag älskar dig". Hur ska man annars förklara sången "I'm in love", som Jule Styne (musik) och Sammy Cahn (text) skrev för Doris Day till hennes debutfilm På kryss till Rio (1948)?

Although I'm smitten,
I've never written
any poetry at all,
not even the kind
that you usually find
on a school house wall.

The poems that I've composed
I could never win a cup with
After trying and trying and trying and trying,
this is what I came up with:

I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love, I'm in love (osv ad nauseam).

Charlie Chaplin tog ett liknande grepp i en sång som han skrev till sin film Rampljus (1952):

Spring is here!
Birds are calling.
Skunks are crawling.
Wagging their tails for love.

Spring is here!
Whales are churning.
Worms are squirming.
Wagging their tails for love.

What is this thing
of which I sing
that makes us all bewitched?
What is this thing
that comes in spring
that gives us all the itch?

Oh, it's love, it's love, it's love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love, love (osv ad nauseam).

Kan det sägas bättre?

Vi ses på Hootchy Kootchy!

ROSTSVERIGE

2007-02-02

Rostsverige åker runt i landet och besöker orter som har sin framtid bakom sig, dokumenterar övergivna bostadshus, fabriker och andra byggnader. De passar även på att testa det lokala utbudet av plankstek och maltdryck. Väl värt att uppmuntra, tycker vi.

GAMMAL SKÄMTBOK ÅTERFUNNEN

2007-01-28

Humor åldras och förändras. Det vi skrattade åt i går är inte alltid roligt i dag. Ibland är det till och med obegripligt.

Det kan gå i en rasande fart. För några år sedan skämtades det friskt om de då nya och exklusiva mobiltelefonerna. Man drog historier om yuppies som var beroende av sina "nallar", om snobbar som använde attrapper för att imponera på omgivningen, och om onödiga samtal till personer som befann sig i rummet intill. Det är sällan man ser sådana skämt i dag.

Humor är en tidsspegel. BBC News berättar i en intressant artikel om hur en nyligen återfunnen anteckningsbok från 1850-talet kan ge en inblick i vad som fick den viktorianska publiken att vika sig dubbel av skratt.

HMMM... LÄNGE SEN VI SKREV OM DORIS DAY

2007-01-28

Det händer mycket kring Doris Day just nu.

Den 29 januari släpps en ny CD, The Magic Of Doris Day, som innehåller några spår som aldrig har funnits på CD tidigare, och en vecka senare släpps en dvd, The Doris Day Special, en TV-show från 1971 med Doris och hennes gäster Perry Como och Rock Hudson. Vi har ännu inte sett den, men av förhandsrapporter verkar det mycket lovande.

Den 3 april fyller Doris Day 83 år.

Den 10 april släpper Warner Bros ännu en dvd-box med Doris Day-filmer.

Doris Days debutfilm, Romance on The high Seas från 1948 ingår, och det är en riktigt charmig musikal, där Doris spelar en tuff och tuggummituggande nattklubbssångerska. Det märks att rollen egentligen var skriven för energiknippet Betty Hutton, som dock tackade nej, och gav chansen til Doris.

Av intresse är också filmen My Dream Is Yours från 1949, om inte annat så för att det var den filmen som inspirerade Martin Scorsese till att göra New York, New York.

Till skillnad från den första boxen innehåller denna inte någon av Doris allra bästa filmer, enligt vår åsikt, men de är ändå definitivt värda ett köp, inte minst för de många fina sång- och dansnumren.

MATTIAS SJUNGER ZARAH

2007-01-27

Elegante estradören Mattias Enn, som nyligen utkommit med sin andra CD, hyllar 100-årsjubilerande Zarah Leander i en serie konserter på Dansmuseet under februari och på Konserthuset i Stockholm den 17 mars.

På den här filmen kan ni se Mattias sjunga Karl Gerhard.

AVD. KORS I TAKET

2007-01-27

Att TV visar en stumfilm (Mauritz Stillers Erotikon, SVT1, måndagen den 29 januari kl 14.25) är så ovanligt att vi blir tvungna att uppmärksamma det med ett telegram. Stumfilm i TV är nämligen ett sorgligt kapitel. I sitt bidrag till Tekniska Museets årsbok 1996 (Daedalus, ”Filmen 100 år”) konstaterade filmprofessor Jan Olsson att TV1 år 1978-80 bara visade

”… en handfull svenska stumfilmer, sedan dröjde det till 1985 då Gösta Berlings saga fick en chans. Sju år senare, 1992, visades Häxan i samarbete med Umeå Filmfestival. Förhoppningsvis har jag missat någon visning mellan dessa glesa milstolpar.”

Vi har inga siffror från senare år, men misstänker att de är lika nedslående (1995 visades för all del några stumfilmer i samband med filmens hundraårsjubileum). För en tid sedan fick vi i alla fall se Stillers "Gösta Berlings Saga" igen, och nu har det alltså blivit dags för "Erotikon". Det är för övrigt inte bara svensk TV som är ointresserad av vår stumfilmshistoria. När Stillers mest berömda filmer nyligen släpptes på dvd, skedde det inte i Sverige som man kanske hade kunnat förvänta sig, utan i USA av ambitiösa Kino Video.

Mauritz Stiller – ”regissör, mycket skicklig sådan med utpräglad god och konstnärlig smak. Ömsom lat, ömsom flammande intresse, öfver hufvud taget särdeles svårskött, fordrar sträng tillsyn och mycket utskällning” (filmdirektören Charles Magnusson 1914) – förknippas väl mest med sina Selma Lagerlöf-filmatiseringar, men bidrog också med "Erotikon" till att utveckla och förnya salongskomedin. Den tysk-amerikanske regissören Ernst Lubitsch, som bland annat gjorde Ninotchka med Stillers fynd Garbo, lär ha framhållit "Erotikon" som en viktig inspirationskälla till det som kom att kallas The Lubitsch Touch. Typisk för Stillers "Erotikon" och för Lubitschs komedier, var de ironiska antydningarna och sublimt ekivoka skämten:

”Att i det puritanska Sverige, övervakad av oscarianskt uppfostrade filmcensorer och recensenter spela upp en frivol sedekomedi förutsatte en elegant, indirekt berättarmetod. Stiller måste signalera till sin publik halvt omärkligt över censorns axel, med en gest eller en ironisk blinkning” (Rune Waldekranz).

"Erotikon" fick ganska ljumma recensioner när den hade svensk premiär. Nu har den klassikerstatus, men alla är inte ense om filmens storhet. När filmregissören Cameron Crowe intervjuade sin äldre kollega Billy Wilder (Conversations With Wilder 1999) gled samtalet in på "Erotikon" och dess betydelse för Wilders mentor Ernst Lubitsch. Billy Wilder sade sig inte ha sett filmen, men var nyfiken på den eftersom den influerat Lubitsch och därigenom indirekt även Wilder själv. Crowe letade fram en kopia av filmen och visade den för Wilder, som dock blev besviken:

”Lubitsch måste ha sett någonting i filmen… Han sa det själv till mig, han lärde sig allting av den filmen… Nu har jag sett den, och efter att ha letat efter en nyckel till ”The Lubitsch Touch”, måste jag säga: Lubitsch gjorde det bättre!… Jag letade efter något, men det fanns inte där.”

Döm själva på måndag. Det är inte ofta TV ger oss den chansen.

ÅKE SÖDERBLOM

2007-01-20

I dag är det den 20 januari, och vi firar skådespelaren Åke Söderbloms födelsedag. Han föddes i Fritsla, Västergötland, 1910.

När Aftonposten den 3 juli 1954 vände sig till Söderblom i enkätserien "Jag tycker om..", fick de följande svar:

Favoriträtt: Rotmos och fläsk vintertid. På sommaren fisk i alla former.

Favoritfärg: Rött, vitt, blått.

Favoritblomma: Ängsblommor, prästkragar, blåklint.

Favoritdjur: Sköldpaddan. Det enda husdjur jag håller mig med. Han heter Per Edvin...

Hobby: Segling och fiske.

Favoritförfattare: Från Agatha Christie uppåt och neråt.

Favoritskådespelare: Gunn Wållgren på spinnsidan, Lars Hanson av de manliga.

Favoritkonstnär: Jag är mycket förtjust i det unga måleriet överhuvudtaget.

Favoritkompositör: Gershwin - men Jules Sylvain är inte dum han heller.

Vem spelar ni helst mot: Sickan Carlsson. Och som partners Egon Larsson och Åke Grönberg, två glada kumpaner jag haft mycket givande samarbete med både inom film och revy.

Det tycker jag om hos kvinnan: Att hon är generös och kamratlig.

Det tycker jag inte om hos kvinnan: Om hon är "tvärtom" (se ovan).

Närmaste framtidsplaner: Revy i Stockholm i höst. På vårsidan övergår jag till Blanche. Hinner jag stoppa in en film däremellan, så gör jag det.

(I morgon firar vi Elof Ahrle, och på måndag är det Thor Modéens födelsedag.)

BILLQUIST OCH ROLF

2007-01-09

Mosebacke Etablissement i Stockholm uppmärksammar den svenska nöjeshistorien i två föreställningar under januari.

Den 14 januari är det premiär på Rolf - Det går så länge som det går, en "saga om Ernst och Tutta Rolf - framför och bakom kulisserna" med Stefan Clarin och Elina Du Rietz.

2007 är det hundra år sedan sångerskan Ulla Billquist föddes, och Mosebacke hyllar henne med föreställningen Jag och min lillasyster Ulla Billquist, som har premiär den 24 januari med Sofia och Gabriella Lockwall i huvudrollerna.

David Nessle skrev om Ulla Billquist på sin blog i januari förra året.

KAPTEN STOFIL 25 UTE NU!

2007-01-08

Nu finns nya numret av Kapten Stofil ute i handeln. I Stupido-avdelningen berättar Martin Kristenson denna gång om rabaldret kring radioprogrammet Karusellens "frufridagar" 1954 och 1963, då det var meningen att Sveriges husmödrar skulle få ledigt, och männen skulle sköta matlagning, disk, tvätt och barnpassning.

Som framgår av artikeln väckte initiativet stort uppseende. Aftonbladet frågade några kända mäns fruar hur de skulle tillbringa frufridagen (540113):

Finansminister Per Edvin Skölds hustru Edit svarade: "Visserligen är naturligtvis inte Per Edvin van att laga mat, men nog klarar han det alltid."

Aina Erlander, gift med statsministern: "Tage skulle aldrig kunna klara hushållet en hel dag. Han är inte så praktisk. Visserligen har han lyckats reda sig, när han några gånger varit ensam hemma, men att klara hela hushållet - nej tack. På Fria Fru-dagen får i så fall pojkarna sköta ruljangsen."

Tully Lindstedt, gift med skådespelaren Carl-Gustaf, a k a "Hjälpsamme Herrn": "Det är han faktiskt och han kan säkert klara biffen. En gång när jag var bortrest skötte han hela huset, bytte på babyn, gav dem mat (från burk förstås) och höll den stora pojken i herrans tukt och förmaning."

Stig Järrels fru Ingrid Backlin-Järrel: "Om Stig skulle kunna klara hela hushållet en dag? Det tror jag absolut inte. Det skulle vara ganska fantastiskt i så fall. Han har visserligen hjälpt mig att torka disk en gång och så lagar han härliga smörgåsar, men längre sträcker sig inte hans husliga kunskaper."

Den 19 januari frågade Aftonbladet flera kända personer. Författaren Vilhelm Mobergs familj erkände att de tänkte fuska litet: "Fru Moberg har ingen större lust att röja upp efter sin man i köket om man eventuellt med lock och pock kunde få honom dit. Det är redan bestämt att husfadern ska samla ihop sin familj till söndagseftermiddag ute och fru Margareta har redan tingat på en halstrad oxfilé. En som inte är med på noterna är den unge sonen. Han tycker att det är rysligt att pappa tänker fuska."

Hos Alice Babs med familj planerade man att göra tvärtemot alla andra. Fru Babs tänkte ge sin man ledigt: "Hon har varit hemifrån hela hösten med filminspelningar och annat så nu tycker hon inte det är för mycket om hon pysslar om familjen så där riktigt extra. Det blir kaffe på sängen och till middag familjens älsklingsrätt, italiensk risotto med massor av lever och njure och till efterrätt änglamat."

Slutligen intervjuade Svenska Dagbladet deckarförfattaren Stieg Trenter den 17 januari 1954: "Jag ger min fru en halv frisöndag hela året. Så herrarna i Karusellen ska inte komma och diskriminera oss äkta män på det här viset."

Läs mer om frufridagen i nya numret av Kapten Stofil.

VÅRT KÄRA STRUNT - NY AVDELNING

2007-01-08

Nu lanserar vi en ny avdelning på vår hemsida - Vårt kära strunt, en artikelsamling om äldre svensk populärkultur och nöjeshistoria.

Om engelsk och amerikansk nöjeshistoria finns mycket att tillgå på Internet, men om gammal svensk underhållning har utbudet hittills varit ganska begränsat. Det vill vi råda bot på, och "Vårt kära strunt" är ett led i det arbetet. För närvarande finns ett tjugotal artiklar utlagda, bland annat om husmorsfilmer, swingpjattar och latinamerikanska influenser i svensk populärmusik. Här finns också porträtt av nöjeslegender som Karl Gerhard, Lili Ziedner och Jules Sylvain. De flesta av artiklarna, dock ej alla, har tidigare varit publicerade i Kapten Stofil. Några av texterna är utökade och/eller omarbetade.

Vi kommer regelbundet att fylla på med nya artiklar.

Det var Beppe Wolgers som myntade uttrycket "Vårt kära strunt" för den lättsamma form av underhållning, vars huvudsakliga syfte är att roa för stunden, och som inte väjer för det banala, burleska eller tramsiga. Trots att denna struntkultur ofta varit illa sedd, tycks det ändå som om mänskligheten inte kan klara sig utan den. Vi har i alla tider haft ett behov av att få glömma ansvar och plikter för en stund, och släppa lös en barnslig lekfullhet. Stupido vill med sin verksamhet bidra till att bevara minnet av mänsklighetens käraste strunt, och av de envetna och hårt arbetande män och kvinnor som gjort alla dessa fånerier möjliga.